Jag och Kurbits lajvar fjällen

Det må vara svårt för en själ som mig att acklimatisera mig till att bo i Stockholm, men vi har lyckats flytta till ett område som har många träd och nära till något som efterliknar natur åtminstone. Kurbits och jag brukar gå runt i naturreservatet hos oss och lajva att vi är i fjällen. Om vi låtsas som att vi inte hör E4:an och alla byggnationer som pågår runt omkring, så kan det på vissa ställen vara ganska trovärdigt. Vi har en sjö som det går att vandra runt, men det brukar vara så mycket trafik av folk där så det är inte speciellt rofyllt eller energigivande. Om vi har tid att gå där mitt i veckan, mitt på dagen så kan det funka.

Jag älskar att gå in i skogen när det fallit nysnö. Det är så tyst och dämpat, nästan hela skogen ser svartvit ut.

snölandskap

Dags för ett ansiktslyft!

Nu har jag jobbat med en ny hemsida och ett litet grafiskt ansiktslyft för hela kalaset! Det hela är fortfarande ett pågående arbete, men jag känner att det är ett steg i rätt riktning. Det nya utseendet färgas och inspireras av naturen och färgerna som himlen får på morgonen och på kvällen, precis innan solen går upp eller ner. Tiden på dagen då ljuset förändras helt enkelt. Och så förstås norrskenet och rymden, det mest fascinerande jag vet. Det blir fint! Jag känner igen mig själv i det här utseendet, och det är ju bra! Det känns väldigt kul!

Jag fotograferar mest natur och landskap men det händer även att människor och djur ramlar in framför kameran. Min tanke med bloggen här på hemsidan är egentligen mest att jag ska ha ett forum för att publicera mina bilder. Just nu blir de liggande på hårddisken bara och det är ju ganska tråkigt att de bara ska ligga där och samla digitalt damm. _DSC5720

Presentation – den långa versionen

Med en ny hemsida är det även dags för väldigt lång introduktion! Lite mer om själva renoveringen av hemsidan kommer sedan. Men nu åker vi! Svinlång presentation var det här! Lycka till och grattis om du orkar läsa hela denna wall of text.

Jag heter Jacqueline och kommer från en liten by mellan Falun och Hedemora i Dalarna. Efter att ha flyttat runt många gånger till olika ställen, från Falun till Lyon i södra Frankrike till Umeå i norra Sverige. Det var till slut i Umeå som jag på riktigt började känna mig hemma efter alla vilsna tonårsår. Jag landade där för att studera systemvetenskap på universitetet, men kände ganska snabbt att jag landade där som människa. Det var där jag insåg att jag faktiskt, innerst inne, älskar landsbygden. Jag trivs inte mitt i smeten, där jag behöver fundera på om byxorna jag vill ta på mig idag är fläckiga eller känna stress över att jag använt samma tröja två dagar i rad.

IMG_20120503_164207

Just nu bor jag och min sambo med vår stora lilla hund i Huddinge i Stockholm. Men jag drömmer om att kunna flytta tillbaka norrut och om att fota landskapet, att kunna visa upp natthimlen med sina stjärnor och norrsken som berör mig ända in i själen. Det gör att en innerlig längtan efter lugnet och naturen ständigt bosätter sig hos mig.

Mitt intresse för fotografering började tidigt och jag minns hur lycklig jag var när jag sprang omkring med en engångskamera från hemglassbilen och tog bilder på allt jag såg. Mitt första porträtt är en bild på en av mina kusiner. Jag placerade henne bestämt i mitten av bilden och backade och backade. Ni kan ju tänka er själva hur bilden såg ut när jag framkallade den: ett litet streck som föreställde min kusin och sedan var 95% av bilden en grön åker och några träd. Första gången jag kraschade en kamera var strax efter hemglass-kameran. Detta var min första digitala kamera, jag tror jag kunde ta en handfull bilder med den, men det kändes som framtiden! Jag hade varit i hästhagen och tagit bilder på några ponnyer och på vägen ut nuddade elstängslet mitt ben. Eftersom jag höll kameran i handen samtidigt surrade den till en sekund för att sedan vara helt död. Vilken sorg det var!

Under flera år fotograferade jag mer eller mindre konstant och allt som kom i min väg. Det var någon gång strax efter gymnasiet som intresset tappade lite i intensitet. Jag hade då en Nikon D90 som hade tjänat mig väl under flera år och fått hänga med på, och försöka överleva, väldigt mycket. Men i takt med att jag fick högre och högre krav på bildkvalité och min kära D90 blev äldre och slitnare så blev fototurerna färre och färre. Det var inte kul att fota när jag inte blev nöjd med kameran helt enkelt. Efter ett par år nästan helt utan att ta en enda bild kom dagen då jag kunde uppgradera till min första fullformatskamera. Tillsammans med min nya Nikon D710 och min nyfunna kärlek för norrsken och nattlandskap påbörjades ett nytt fotokapitel i mitt liv!

Sedan min första engångskamera har både min kamerautrustning och mina bilder utvecklats en hel del. Att se tillbaka på den första tiden för mitt fotointresse är både roligt och väldigt nyttigt för att kunna se hur mycket jag har utvecklats, och framförallt, hur mycket mer jag kan utvecklas! Som fotograf kommer jag aldrig att bli klar. Jag kommer alltid att vilja lära mig mer, tänja gränser, köpa nya prylar och prova nya saker. Eftersom att jag är självlärd anser jag att hela mitt fotografiska konstnärskap hänger på mitt framåtsträvande och min nyfikenhet. Att alltid vilja ta fler bilder, se hur det blir och fundera över hur slutprodukten kan bli bättre.

Vad framtiden kommer att bära med sig kan jag inte sia om riktigt ännu. Det får tiden utvisa. Till sommaren 2017 är jag helt klar med universitetet och då börjar kampen för överlevnad på riktigt, haha. Men när jag drömmer helt fritt så ägnar jag om några år mer tid åt att fotografera och skapa digital konst. Jag hoppas att min lilla familj kommer att kunna flytta norrut igen och kan bo längs grusvägar där vår hund kan springa fritt i skogen under norrskenet. I kameraväg vill jag ha utökat den familjen med fler roliga prylar, det kan jag inte få nog av! Sedan vill jag resa. Det finns några resmål som ligger extra högt upp på önskelistan, bland annat Island, Yosemite och Svalbard.