En av sakerna som jag tycker är kittlande med att fotografera naturen, är hur ofta jag känner mig så otroligt liten. Norrsken påminner mig om hur enorm och overklig rymden är och plötsliga väderomslag kan få en lugn sommardag att bli en skrämmande storm med regn, åska och vind. (mer …)

 

Den här helgen kom vi på att det var läge att prova gå en vandringsled i ett av naturreservaten nära där vi bor. Vi kom dock på den här idén lite för sent för att hinna gå hela, plus att vi gick fel några gånger då stigen bara var märkt åt ena hållet (varför?!), så vi hann inte gå hela den här gången. Men ändå en fin dag och Kurbits tyckte att det var väldigt glatt att komma ut en längre stund i skogen. Till följd av att vi inte hann gå som vi hade tänkt fick vi ta vår medhavda matsäck i bilen innan vi åkte hem igen. Igen: inte riktigt som vi hade tänkt, men ändå mysigt med en fin skymning. (mer …)

Tänk att vi redan är en månad in i 2017, tiden går verkligen snabbt ibland och snabbare än jag hinner blinka är mitt vikariat slut på mitt nuvarande jobb. Väldigt trist! Det är ett roligt jobb med bara trevliga människor omkring mig. Men med det börjar sista etappen i min utbildning: uppsatsskrivandet. (mer …)

 

 

Trettondagshelgen blev en kall och vit historia, även för mig som Huddingebo. Det var ett mycket välkommet inslag i den annars väldigt brun/grå tillvaro som infinner sig här. Hemma hos mig var både jag och sambon sjuka, så näsdukar och tekoppar trängdes på vardagsrumsbordet. Men jag tog mig ändå ut kortare stunder, dels med hunden och dels ensam med kameran. (mer …)

Mitt jobb är riktigt, RIKTIGT roligt ibland! Som till exempel när en fotograferar och får se sin bild i ett, för mig, enormt format i tunnelbanan! Nog för att det är kul med alla möjligheter en har när en jobbar digitalt, men det är något visst med tryck! Att se sin bild på ett stort papper, något som går att ta i, ger en riktigt härlig känsla. (mer …)

Då har julhelgen och nyårshelgen kommit och gått. Eftersom det inte finns några små barn i min familj (alltså, alla mina syskon är tillräckligt gamla för att kallas vuxna), så vår jul blev en lugn och härlig tillställning. Bara äta och sova och gå i skogen med hundarna, titta på stora älgspår som skrämmer fästmannen. Och njuta av en blå, stjärnklar natthimmel. När en bor på ett ställe med fler gatlampor än stjärnor i skyn så måste det njutas av mörkret på landet. (mer …)

Innan jag flyttade till Umeå hade jag sett norrskenet några få gånger hemma i Dalarna, men inte funderat så mycket på det. Men jag minns så otroligt väl dagen när min fascination för detta ljusfenomen började. (mer …)