Vintriga Västansjö

I tisdags innan klockan var slagen för hemfärd mot Stockholm igen passade jag på att åka ut i skogen några timmar. Det är inte det lättaste att hitta någonstans att ställa bilen på vintern, men jag hade spanat ut en vändplats som praktiskt nog var plogad.

_DSC0964

Jag kunde inte låta bli att stanna efter vägen också, det var ju vardag mitt på förmiddagen, så det var ingen trafik. Annars blir jag så stressad av att stanna bilen efter vägen, även om jag kört åt sidan (vilket ofta gör att jag missar fina fototillfällen).

_DSC0970

Ganska snabbt bestämde jag mig för att göra en liten utmaning för mig själv: byta objektivet som jag vanligtvis använder mot ett annat och jag fick inte byta tillbaka på hela turen. Så jag bytte från mitt 24-70mm till 70-200mm. Och vad roligt det var! Helt klart en liten övning i att jobba med vad man har och inte hela tiden räkna med att ha ALLT med sig överallt. För jag erkänner: jag är helt klart en kånkare, jag bär med mig nästan allt nästan jämt.

_DSC0988

Vissa av grantopparna må ha blivit kapade, men det är så vackert att få ett annat perspektiv genom att byta objektiv.

_DSC1031

Det är så fint, hur liten man är mot skogens storhet.

_DSC0992

_DSC1050

Väl framme på vändplatsen tog jag tag i en del av mitt skapande som jag har så otroligt svårt för: självporträtt. Det är så otroligt svårt och jag tycker inte (ännu) att det är speciellt kul att stå framför kameran. Speciellt svårt att öva är det när jag är hemma i Stockholm, eftersom jag måste vara helt ensam när jag gör det. I skogarna i Stockholm kommer det alltid förbi någon, vilket gör att jag drabbas av lätt panik, krafsar ihop mina saker och flyr fältet!

_DSC1007

_DSC1055

Här började det skymma lite igen och vi satte oss i bilen igen. Det är alltid ledsamt att lämna, men vi fick åtminstone komma hem till Kurbits igen som vi saknat så mycket.

6 thoughts on “Vintriga Västansjö

  1. Haha, kånkare! Kan tänka mig att det funnits stunder då det varit värt det. Jag är på nivån där jag prioriterade bort ett köp av stativ eftersom man ju faktiskt kan leva utan det… Och anledningen till att jag öht orkar ta med kameran jag har är för att den är så mini-mini, hehe. Men snart så kanske mitt intresse vuxit såpass att jag investerar i något större och fler objektiv 😉
    Vackra bilder i inlägget här – älskar den bakifrån med alla snöflingor i ditt hår!

    1. Ja det är klart, och då tycker jag ju förstås att jag var lite av ett geni som släpat med mig allt 😉 haha! Men det är ändå övervägande så att jag klarar mig utmärkt på det objektiv jag sätter på. Så kan det nog vara, jag märkte för något år sedan att jag inte tyckte att det var kul att fota längre när jag inte fick den bildkvalité jag ville ha. Sen investerade jag i ny kamera och vips så var det kul igen! 😀

      Tack så himla mycket, det gör mig så glad! ❤

  2. Bra idé, jag borde också göra så. Det är ett objektiv som liksom jämt sitter på – för att jag gillar det, så klart. Men man lär sig av omväxling.

    1. Visst är det så! Det blir ju lite så att man får sig ett favoritobjektiv, men jag tror det är superbra att utmana sig lite för att lära sig se nya saker 🙂 om inte annat kanske man får ett nytt favoritobjektiv! haha 😀

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s