Tänk om det bara är en nyck av tur?

När jag började rulla igång mitt företag så sakteliga i november 2018 blev jag snabbt uppfylld av allt roligt jag ville göra. Alla idéer som jag hade och roliga projekt som jag fick chansen att bli en del av. Det började snurra på väldigt snabbt på en gång, det jag gjorde fungerade verkligen och det var magiskt. 

Men jag lät det hela snurra snabbare och snabbare och ta mig med sig. Utan att egentligen hinna tänka, och känna, efter så noga. Jag drabbades till viss del av FOMO (fear of missing out) och kände att jag var tvungen att rida hela vägen ut på den våg som jag lyckats skapa för mig själv. För tänk om det bara är en nyck av tur?

Som nystartad företagare kände jag att jag gjorde smart i att hoppa på så mycket som jag möjligen kunde mäkta med. Men nu i efterhand har jag insett att det inte var det bästa. Jag hade gjort mig själv en tjänst om jag tillåtit mig ta ett par andetag, tänka igenom mer, se över min planering, innan jag kastade mig in i flera projekt. 

Under sommaren och tidiga hösten har jag jobbat väldigt mycket. Större delen av varje dag har gått åt till jobbet, så när som på någon strödag här och där. Egentligen kan jag bara minnas en eller två dagar som varit helt jobbfria. Insikten slog mig hårt, att jag inte kommer att orka och att jag började tycka att jobbet inte var lika roligt längre. En mardröm, för jag älskar det jag gör egentligen. Men jag hade låtit fartvinden svepa mig med sig. Därför tog jag beslutet att det måste vara stopp nu. 

Efter det här året som varit fyllt av stora livshändelser som avlöst varandra, min dotter var helt nyfödd när jag startade företaget till exempel. Även om det var så smått i början, så ska man inte underskatta kraften det tar att starta företag och omställningen att numera ha ett litet barn. Med det, och en rad fler saker som jag skrivit om tidigare, så har jag bestämt för mig själv att det är dags att sakta ner en stund.

Så just nu är det helt fullt hos mig för nya uppdrag. Inte för att jag har sålt bort alla arbetstimmar som jag maximalt kan. Utan för att jag behöver luft i mitt schema framöver. Luft att återhämta, vila, skapa tid för utveckling. Både på ett personligt plan och i företaget. Landa i att vara förälder och i flytten till huset.  

Jag är all for att kämpa på, köra vidare och arbeta hårt. Men inte till hur stor bekostnad som helst på min hälsa. Så nu provar jag en för mig helt ny sak inom egenföretagandet: att inte ha fullpackat med jobb 8-10 timmar om dagen, bara för att det tekniskt sett går (och för att lugna FOMO-rösten). 

Och faktiskt har det gett resultat i mitt mående redan nu. Jag har varit ute med kameran och fotat och filmat för första gången på… ja flera månader. Det bästa av allt: det var ROLIGT! Inget av det kändes tvingat och jag kunde försvinna i stunden när jag var där ute. Något som är otroligt viktigt och en grundplåt hos mig. 

Att jag mår bra, att jag har tid att göra sådana saker, tid att vara ute, plats för att testa idéer och reflektera över processer. Alla delarna är sådant som gör mig så bra på det jag gör. Rubbas de för mycket, eller prioriteras bort för ofta, så snubblar jag lättare. Men med balansen på plats står jag stadigt.