Morgonstund

På senare tid har det varit väldigt kämpigt med Signe. Hon sover fortfarande som hon gjort sedan hon föddes, till och med sämre ibland. Ungefär högst 2 timmar i sträck om nätterna. Det är… Låt oss säga prövande. Om det händer att jag får sova 3 timmar i ett bräde är det rent lyx. Men nog om sovning nu.

Egentligen ville jag prata om något positivt, för att lyfta upp mig själv lite ur tröttdimman. Om nätterna är mardrömmar så är morgnarna underbara. Signe vaknar och är på glatt humör. Så vi ligger kvar i sängen en stund och pratar och myser. Hon har mycket att prata om på morgonen den här lilla damen.

Vi har flera stopp på vägen ofta när vi stiger upp. Först myser vi där vi sov, sedan sätter vi oss en sväng på sängkanten och kramas. Känner av läget lite. Luktar på det lilla bebishuvudet. Det värmer min matta kropp när jag känner hennes lilla kropp luta sig mot min och hennes lilla huvud vila mot min axel.

Jag tänker ofta “tänk om jag inte fotar och filmar henne tillräckligt”. Hemska tanke. Men sedan inser jag att det bara är mina hjärnspöken som vill stressa upp mig. Jag fotar och filmar henne VARJE DAG. Ibland med “stora kameran” och ibland bara med mobilen. Men det blir något varendaste dag.

I slutändan tror jag verkligen att jag kommer att uppskatta alla små filmer på henne och oss gränslöst mycket längre fram. Jag gör det redan nu förstås. Så jag klippte ihop en liten morgonfilm. Det är som man säger, morgonstund har guld i mun.

Dela mitt inlägg på sociala medier

Dela på facebook
Dela på Facebook
Dela på pinterest
Pinna på Pinterest
Dela på email
Email

Skriv en kommentar