Ett lugnt och blygsamt liv

När jag var yngre tänkte jag alltid att jag skulle göra mitt bästa för att göra svängiga saker med mitt liv. Vara med ute på stan i ropet, bo i någon större stad och ha höga karriärmål. Det är väl det man gör med livet tänkte jag. Jag hade nog en släng av det där storhetsvansinnet och även “vem fan är jag?!”-känslan som så gärna infinner sig i tonåren. Nu när jag sitter här, snart 30 år gammal, ser mina drömmar om mitt liv helt annorlunda ut. 

A calm and modest life brings more happiness than the pursuit of success combined with constant restlessness.

Så skrev Einstein på en lapp som han gav till en pojke som arbetade på ett hotell i Tokyo. Idag kallar man det för “Einsteins theory of happiness”. Och det är precis så jag känner idag. Under åren har mina drömmar om mitt liv utvecklats till att allt jag önskar av livet är att jag ägnar mina dagar åt saker som uppfyller mig. Med saker som ger mig mervärde, även om ingen annan i hela världen tar någon notis om det. Jag vill bo på en plats där jag känner mig hemma och fylls av harmoni. Där det är en naturlig del av vardagen att uträtta saker med kroppen. Stapla ved, gräva rabatt, bygga om verandan, klippa gräset, plocka svamp och bär i skogen, jaga efter Kurbits när han rymt efter en hare.

Jag behöver inte förändra världen

Så länge jag kan minnas har jag alltid haft väldigt höga krav på mig själv. Det har jag fortfarande, men jag har åtminstone lagt åt sidan kravet att jag ska vara en outstanding person som ska förändra världen. Som person är jag otroligt känslig och tar in andras känslor väldigt starkt. Om någon annan är ledsen blir jag också ledsen. Därför har jag också ofta tagit på mig all världens problem att lösa. På ena eller andra sättet. Om jag inte är en big shot så är jag ingen. Det bryr jag mig inte om längre och det är som att en enorm sten har lyfts från mitt bröst. Insikten att det är tillräckligt att jag gör något som jag verkligen tycker om och bryr mig om. Jag tror bestämt att det i längden kommer att göra mig till en bättre människa, en gladare människa. På det sättet kan jag kanske sedan göra ett litet hörn av världen till en lite bättre plats, genom krusningseffekten av god energi. Det blir kanske inte någon flodvåg av förändring i världen, men min lilla pöl blir kanske lite bättre åtminstone. Det är alltid något.

Ny energi

Tro mig när jag säger att självklart vill jag fortfarande att världen ska bli en så mycket bättre plats för så många, människor och djur, än vad den är idag. Men genom att lätta på tanken att jag inte ska dra hela lasset själv, att jag inte kan vara helt perfekt i alla lägen, kommer i längden att ge mig energi att orka vara en bättre person. På det viset kan den energin sedan röra sig vidare till andra i min närhet som i sin tur kan sprida den vidare. Det må kanske låta en aning flummigt, men att tänka på sig själv som en liten del i något mycket större ger mig hopp och energi.

Jag vill inte vara en big shot. Jag vill bara leva mitt liv lugnt och blygsamt, utan att konstant känna rastlösheten sätta klorna i mig. Det bästa som finns är att inte längta bort från där man står. Håller du med?