Posted on Leave a comment

Att skrika högst genom content marketing

close up of human hand

I begynnelsen av content marketing var det inte lika högljutt på internet som det är idag. Det gick att vara den som “skrek högst” genom att vara den som producerade mest innehåll. Idag är den strategin tuffare att leva upp till med både sanslöst mycket mer nytt innehåll per dag som publiceras – och högre krav från användare. Vi lärt oss att ignorera den bröliga personen på festen som vi inte vill umgås med.

Allt är kanske inte Instagrams fel

Trots att vi idag spenderar mer tid än någonsin med att konsumera innehåll finns en gräns. Om alla dessutom producerar mer och mer innehåll som är väldigt likadant borde rimligen efterfrågan, om inte nu så såsmåningom, minska.

Tittar vi på Instagram som exempel, där många upplevt att räckvidden minskat dramatiskt, är den mest populära teorin vad det beror på att algoritmen har förändrats. Det har den förvisso har, men mängden innehåll som publiceras på plattformen ökar också. Du har alltså fått fler konkurrenter som slåss om användarnas uppmärksamhet. Och det kommer inte att förändras inom någon förutsägbar framtid.

Kommer en innehållspeak?

En ekonomiterm som kan illustrera det här är “law of deminishing returns”, som kort sagt betyder att alla strategier någon gång når en brytpunkt där mer input inte genererar mer output. Applicerar man det i kontexten innehåll så skulle det alltså innebära att vi någon gång kommer att nå en punkt inom content marketing där att bara skapa mer innehåll inte automatiskt genererar fler ögon på vårt företag och/eller produkt.

Som jag nämnde i exemplet med Instagram, så är det här redan en realitet tror jag. Det räcker inte att bara göra mer. Vid det här laget behöver fler aspekter utvecklas och förfinas för att få genomslag. Högre kvalité, roligare, smartare, mer kreativa. Det här kan vi dessutom läsa om direkt från Meta, som i den här artikeln beskriver just hur originalitet kommer att premieras framöver. Marknadsföringsguru Sara Öhman beskrev det i sin analys i Facebookgruppen Digital marknadsföring med Tony Hammarlund som att vi hamnat i en “härmarkultur” nu där alla gör samma saker och användarna slutar engagera sig. Fråga är om det kommer att räcka med mer kreativt innehåll för att vi ska börja engagera oss i innehåll igen? Jag tror att vi människor vill bli underhållna och vi dras automatiskt till kreativitet, humor och tillhörighet – så varför inte.

Uppdrag: hitta det blå havet av innehåll

Så borde vi kanske bara ge upp på innehåll helt och hållet? Nej det tycker jag inte. Men däremot behöver vi titta på vad vi som innehållsskapare skapar innehåll om och hur vi kommunicerar. Efter ett tag mättas efterfrågan på en viss typ av innehåll, när samma frågor besvaras om och om igen, på samma sätt utan innovation. Här behöver man som innehållsskapare (eller som du hellre kallar dig marknadsförare) sätta sig ner och undersöka hur “innehållsmarknaden” ser ut, precis som man gör när man skapar en affärsplan. Var finns hål i marknaden för mig att fylla?

En modell att testa är “Blue Ocean Strategy” (Chan Kim & Renée Mauborgne) som går ut på att analysera nuläget på marknaden och se vad som saknas. Tanken är att man på såvis skapar sig lite av en egen arena att spela på, med ingen eller betydligt färre konkurrenter.

Med detta som grund kan vi titta på vilka stories, berättelser, vi kan dela för att placera vårt företag på den position som vi önskar. Om vi som jobbar med digital kommunikation och innehållsskapande ska hålla oss ifrån utbrändhet behöver vi titta mer på analyserna och dra insikter från dem. Som jag skrivit om förut måste vi intressera oss för människor, behov och beteenden. För det är inte hållbart att bara producera i rasande takt för att försöka vara den som skriker högst på berget av kvantitet.


Läs mer på temat

Content Shock del 1 & Content Shock del 2 (inte världens nyaste inlägg, men fortfarande intressanta!)
6 reasons why more content isn’t better
Brainy Business: Scarcity
Blue Ocean Strategy

Posted on 2 Comments

Exklusivt innehåll, more is… more?

milk way

Jag har länge funderat på det här med exklusivitet när det kommer till innehåll och distribution. Kanske särskilt i förhållande till maillistan. Det förespråkas ju ofta att man ska skapa exklusivt innehåll där, att det jämt ska vara meeeer innehåll. Sticker inte under stol med att även jag själv är skyldig till att säga det.

Men jag vet inte jag, är det verkligen det man vill ha?

Det finns förstås beteendevetenskapliga förklaringar varför det “funkar”, alltså att man får mottagare att utföra ett önskat beteende tex köpa nåt, genom att paketera ett erbjudande som exklusivt. Inom de beteende ekonomiska principerna faller det under kategorin scarcity (brist) som innebär att vi inte vill missa saker. FOMO* helt enkelt! Dessutom uppfattas något som är, eller påstås vara, exklusivt som mer värdefullt.

*Fear Of Missing Out

Jag säger alltså inte att det inte “funkar” (att du uppnår önskat beteende). För visst kan det göra det. Min fråga är om man som konsument verkligen vill ha meeeer innehåll? Hur påverkas vårt mående av mer och mer och mer?

Bara för att något “funkar” är det inte bra

Det finns en anledning till att man ofta får rådet att sluta konsumera så mycket nyheter om man mår dåligt. Vi mår inte bra av att ständigt överösas med information. Hjärnan får inte rast och ingen ro utan måste ständigt sortera och reagera på det vi läser och tittar på. Att man känner sig trött är inte så konstigt. Även om du tänker att du inte reagerar på det du ser så gör din hjärna det. Studier har visat att vår hjärna reagerar långt innan vårt medvetande kickar in och registrerar vad vi ser. Intressant tycker jag, och en anledning att inte överskölja sig hejdlöst med den outtröttliga informationsvåg som äro internet.

Vi har blivit informationshoarders. Håller på att äta oss själva till döds på innehåll?

Kurerat innehåll

Personligen gillar jag till exempel när man får en liten rundown på mailen av innehåll som avsändaren publicerat i andra kanaler också. Varför? För att det är drygt att hålla koll! Jag tänker som vissa dagstidningar har, där man får en sammanfattning. Sånt gillar jag. Har jag valt att följa vet jag att jag får del av innehållet utan att jaga efter det på social. När jag följer en kreatör vill jag ta del av hens innehåll, det är inte viktigt om det är “exklusivt” eller inte.

Några av mina favoritkreatörer har byggt hela sin grej på att kurera innehåll. Allt från nyheter till forskningsartiklar. Jag antar att det jag vill åt är tillgänglighet.

Vad känner du?


Läs mer

Our brains make up our mind before we know it