Tankar om tid (mina och Bodils)
Nyligen läste jag Bodil Jönssons lilla (bokstavligen alltså, inte till innehåll) bok Tio tankar om tid. Jag tycker att det är roligt att filosofera om saker som tid, saker som är så otroligt relativa och personliga hur man upplever dem. Det kan komma många insikter utifrån det, måhända enkla, men ändå tillfredsställande.
Bodil skriver bland annat om hur vi ständigt jagar mer tid. Alltså att få mer tid, att “spara” tid. Att vi ofta gör det genom att köpa tekniska manicker och andra prylar som ska hjälpa oss att spara tid. Hon menar också att det alltför ofta inte fungerar. När jag tänker på det så kan jag inte annat än hålla med. Det finns ju hur mycket prylar som helst att köpa med just syftet att spara oss tid om vi använder dem. Personligen upplever jag dock att det ofta känns som att jag har mer tid desto mindre saker jag har. Det är så lätt att dras med i konsumtionshetsen menar jag. Att bli lockad av glittriga saker som lovar oss frihet om vi äger dem. Men om jag stannar upp och backar lite, så inser jag att det egentligen är skönare att inte ta in ännu en sak som ska roddas medför att “spara” tid.
Tidsstöld och kontorslandskap
I ett av kapitlen i boken skriver Bodil om så kallad tidsstöld. Om att förr om dagarna, innan mobiltelefonernas tid, så var tåget en fristad för din tid. Du satt där du satt och kunde inte göra så mycket annat. Medan efter att vi alla börjat bära med oss telefoner så är vi sällan där vi faktiskt fysiskt är. Att behöva lyssna på andas samtal och andra störningsmoment stjäl också av din tid. Även om du själv inte plockar upp mobilen.
Detta fick mig att tänka på miljön i kontorslandskap. Jag tror att du nog redan vet vad jag tycker om kontorslandskap. Många gånger har jag förbannat mig över detta sanslösa påfund som påtvingas så många av oss som ska jobba på kontor. Det försvaras som att det ska vara något bra för sammanhållningen på jobbet, kreativitet och jag vet inte vad. I mina öron låter det bara som ursäkter för den egentliga anledningen: det är billigare att pressa in alla i samma rum. Dessutom stjäl det min tid. Att ständigt höra andras telefoner ringa, samtal mellan kollegor som inte angår mig, rop från ena sidan rummet till det andra, spring i korridoren är tidsstöld! Jag måste om och om igen försöka komma in i min arbetsuppgift och hitta tillbaka till min tanke och process. Det blir så uppenbart att vi har väldigt olika tankar om tid och hur den bäst spenderas.
Det är för den delen inte bara en fullständigt orimlig stöld av min tid, utan även min energi! Att om och om igen plocka upp tråden i sitt arbete tar oerhört mycket energi.
Tankerytmer
Du känner säkert igen känslan av att träffa en person som du “klickar” med. En person som du kanske inte känner så väl (eller ens alls) men ni kan prata på på ett behagligt sätt och det känns bekvämt att vara i närheten av denna. Bodil beskriver det som att vi då träffar någon som har samma tankerytm som oss själva. Det här är en person som du kan vara omkring väldigt mycket utan att bli trött eller tröttna. Att när du hittar en “rytmkompis” får du lätt flyt och umgänget är princip friktionsfritt.
Det är en underbar känsla! Även om vi kan anpassa oss efter varandras rytmer förstås, annars skulle det nog bli olidligt att umgås. Vi har förmodligen också olika tankerytm beroende på situation. Men det är just när vi träffar personer med samma grundrytm som oss själva som mötet blir sådär magiskt.
Jag ska inte avslöja hela boken, men jag har många fler exempel på tankar om tid på lager. Det kanske kommer något mer inlägg längre fram, när de fått gro till sig lite mer. Tills dess: plocka upp den här härliga boken!
Lämna ett svar
Du måste vara inloggad för att publicera en kommentar.
Intressant att fundera kring och något jag brukar fundera kring ibland.
Jag har faktiskt funderat såhär. Filosofiskt och kanske lite flummigt. Finns tid ens? Eller är vi en del av en evighet? Något som pågår ständigt. Vi blir lätt så inrutade i klockslag och datum, men egentligen pågår det ju bara. Solen går upp och solen går ner. Säsonger kommer och går. Människor föds och människor dör (alternativt lever vidare någon annanstans). Finns tid? Eller är vi en del av en evighet? Och är “tid” något vi hittat på för att förhålla oss till det faktum att vi ska dö från jordelivet och ett sätt att göra något vettigt medan vi är här? Eftersom vi ändå inte vet hur länge vi ska leva, så är det kanske ingen större idé att stressa upp sig över att klockan blivit ett visst klockslag eller att vi satt en siffra på hur många gånger solen gått upp och ner en viss säsong.
Åh så roligt att du skriver detta! Bodil skriver om detta också, och det är ju så att tiden är något som vi människor kommit på för att typ… ha något att organisera oss kring. Men den finns bara för att vi är överens om att de ska finnas. Precis som pengar och dess värde. Pengar är egentligen inte värt något alls, men nu har vi bestämt att de visst har det. Och så rättar alla sig efter det.
Håller helt med dig om att det är så dumt att man så lätt blir så upphetsad över tiden. Det är väldigt svårt att sluta, men jag ska fasen göra mitt bästa! Bara att ändra om och sluta tänka “jag har inte tid!” Ger en oerhört mycket skönare tillvaro 😊
“Time is an illusion and relative” – nej, men nästan. Man skapar tid, sina andetag, sin luft. Mindful jobbar mycket med just det, att vara i nuet. Att om jag tar på min nästa, eller kind, tala till sig att säga just det. “Nu tar jag på min kind”. När jag gick igenom DBT (Dialektiskt BeteendeTerapi), var det något vi frekvent fick jobba med. Att känna efter, att låta känslan vara där, att förstå den. Lite så kan jag känna med tid. Att känna att den finns, och att man spenderar del väl. Ingen brådska till slutmålet, utan att ta dagen som det kommer. Jag har nästan alltid, innan telefonen fanns, lyssnat på musik på tåg eller så. Ett sätt att stänga av, följa med. Och bara låta tåget susa med i musiken. Min egna film. Eller så.
Men jag börjar verkligen känna att det är viktigt att inte stressas av det. Jag kanske svamlar nu, det blir lätt så.. Men jag hoppas jag gör mig hyfsat förstådd.. Haha.
Tid är inte något man ska fästa vid, man skapar sin egen tid, sina andetag, sina hjärtslag, och vad man vill göra. Med eller utan tid.. Härligt med böcker som får en att tänka. Och känna sådär.
Så himla klokt tycker jag 🙂 Och verkligen viktigt att vi jobbar med, det är så otroligt lätt att man liksom bara susar med och saker bara händer. Det känns viktigt tycker jag att vi gör ju sådär, KÄNNER sin hand mot kinden, andas in djuuuuupt och långsamt uuuut. Ja, nu svamlar nog jag också, men jag tror vi förstår varandra <3 :D