Att majvädret verkar lida av humörsvängningar (eller klimatförändringar…) är nästan en underdrift. Förra veckan var det så varmt att jag lämnade jackan hemma och sprang på möten i bara en kofta för att den här veckan ta fram vinterjackan igen. Det är inte bra, någonstans, att 9e maj få springa ut i pyjamasen på morgonen för att ta in och rädda sina blommor från att frysa ihjäl.
Just nu längtar jag verkligen efter ljumma sommarkvällar, betande djur och doften av dagg och nyklippt gräs. Även om jag älskar vintern så är jag klar med den för den här säsongen. Nu vill jag lägga undan vinterjackan och inte se den igen förrän i höst!