Därför tog det 13 år för mig att starta företag

Trots att mitt företag bara är en liten bebis än så länge (bokstavligen, det är ungefär lika gammalt som min faktiska bebis haha!). Så vill jag ändå lätta lite på hjärtat kring det här med att starta företag. Hur det var för mig och vad som gjorde att jag äntligen gjorde det.

Min tanke, min dröm, min vision om att ha ett eget företag föddes redan för 13 år sedan. I tonåren när jag började tänka på vad jag ska bli när jag blir stor. Jag visste inte precis vad det skulle bli, men jag ville göra kreativa saker. Något som jag alltid fått höra och intalat mig själv att det är mer eller mindre omöjligt att få jobba med. När jag sedan lade vantarna på min första systemkamera blev inte drömmen mindre direkt.

Även om jag inte riktigt formulerade det för mig själv då, så var en stor del av dragningskraften till det att jag önskade att äga min tid. Att vara den som planerar och designar mina dagar.

Men jag tänkte alltid på företagande som något som andra gör. Att ha ett företag är ju inte något man bara har! Det är svårt, stort och man måste vara någon speciell för att ha det. Någon som jag inte är. Det var inget som jag skulle göra helt enkelt.

Förutom att jag intalade mig själv att jag inte är någon som “har ett företag”, så har jag också talat om för mig själv att jag inte är bra nog på det jag gör. Hela tiden har jag tvivlat och ifrågasatt varför i hela friden någon skulle vilja betala mig för att göra saker. Det finns ju så många som är så mycket bättre! Det finns ju superduperproffs på allting jag gör, så inte kan väl någon vilja ha just min kunskap?

Så vad har förändrats nu? Eftersom jag äntligen har startat företag.

Jag tror att det är massor av saker. Dels att jag har blivit äldre och med det fått lite bättre självkänsla. Men också att jag kände att jag nådde en gräns där jag bara kände “men strunt samma, tjänar företaget noll kronor så gör det väl det!” Och nästan det viktigaste av allt:

INGENTING HÄNDER om det blir så.

Det bästa som kan hända är att jag får uppdrag i mitt företag och om jag inte får det… ja då händer ingenting. Allt stannar precis som det är nu.

Någonstans på vägen hit bestämde jag mig också för att min kunskap och min tid visst är värd att få betalt för. Det har varit så oerhört stort för mig att börja sätta ett värde på det jag gör. Och det känns så förbannat bra ärligt talat!

Det blir lätt att jag frågar mig själv om det inte var dumt eller ovärt att jag väntade så länge med att göra det här. Men jag tror inte det. Jag väljer att tro att jag behövde komma till alla de här insikterna innan jag var mentalt redo. Idag har jag bättre verktyg att hantera när jag ifrågasätter mig själv på det där sättet. För det gör jag fortfarande med jämna mellanrum, såklart!

Som jag sa inledningsvis så är mitt företag bara i sin linda och jag har ingen aning om vad jag kommer att kunna göra av det. Men bara steget att starta det har varit stort för mig. Det känns faktiskt som en personlig seger att jag gjort det.

Har du gjort något som du gått och funderat på länge? Hur kändes det? Det är så inspirerande att höra om andras berättelser på det här ämnet!