Gravidvecka 25-26: Vikten av att ta hand om sig själv

Veckorna rullar verkligen på nu, snabbt som attan! Egentligen händer inte så mycket. Magen är ganska olika stor från dag till dag och jag har börjat känna sammandragningar lite nu och då.

Oftast på kvällen innan jag ska sova eller på morgonen innan jag går upp. Jag har också lite ont i höger ben, typ i höften. Mest när jag går och jag kan känna av att det börjar spänna nere i magen om jag inte tänker på att ta lite kortare steg. Nu låter det kanske som att jag är väldigt påverkad av det, men det är jag inte. Jag tar ganska långa promenader flera gånger i veckan och försöker träna och sådär. När jag ska vända mig om i sängen börjar jag känna att magmusklerna inte riktigt “tar” som de brukar. Jag får liksom göra en med hävande rörelse. Allt det här är dock bara mindre krämpor än så länge vilket är superskönt!

Bönan blir bara starkare och starkare vilket märks på rörelserna och sparkarna. Ibland kan jag få en rejäl kick så hela magen guppar. Läste någonstans att hårfärgen är klar runt den här tiden, men det lär ju ska bli en lintott eftersom både jag och Calle var kritvita i håret när vi var små. Undrar om Bönan kommer ärva mina lockar? När jag var liten hade jag riktigt korkskruvigt hår, det vore väl gulligt på en liten Böna!

Vikten av att ta hand om sig själv

Sedan i höstas har min nedstämdhet och ångest bara växt sig större och större. Efter att ha försökt med alla mina verktyg att vända på skutan själv bestämde jag mig för att det fick vara nog. Jag kan inte gå runt och må sådär och samtidigt ha det här stora framför mig. Det blir för mycket för mig att jobba med samtidigt. Så jag berättade för min barnmorska och fick en tid hos en läkare. Det var jobbigt men redan efter det besöket kändes det som en stor, tung sten hade lättat. Nu äter jag medicin för humöret och har även pratat med kurator och det känns så bra. Det är klart att jag fortfarande har dalar i humöret, men de kommer betydligt mer sällan och är långt ifrån lika djupa.

Jag tycker att det är så viktigt att ta hand om sig själv. Inte för att jag är jättebra alltid på att leva som jag lär. Men att jag tog tag i mitt mående i ett så pass tidigt stadium den här gången har förmodligen räddat mig från att trilla ner i det djupaste svarta ännu en gång. Det var Vanja Wikströms barnmorska som sa det så fint till henne, då i sammanhanget amning:

Sätt mammas välmående först. Ni kan gå till affären och köpa fantastisk ersättning till er bebis, men ni kan inte gå dit och köpa en ny mamma.

Och jag vill mena att det går att applicera även i det här läget. Hur skulle jag klara av att bearbeta alla funderingar kring graviditet, att få barn och att FÖDA barnet, när jag inte orkar ta mig genom min vardag? Nej, det skulle inte funka. Jag vill känna mig på banan så mycket jag bara kan. Så ta hjälp om du känner att livet inte går att hantera, för det finns hjälp att få. Inte så snabbt alltid, men det finns.

Bönan-förberedelser

Den här helgen gjorde vi slag i saken och var på “detta-behöver-vi-till-Bönan-inhandlingsturné”. Det var minst sagt lite förvirrande. Det var fler än en gång som jag och Calle tittade frågande på varandra och sa “vad är det här?” eller “jaha..? Behöver man det här?”. Men vi tog det lugnt och tog oss genom det. Det är kanske tidigt, men nu har vi i princip vad vi behöver för att klara oss den första tiden när Bönan behagar komma. Det känns jätteskönt att ha det gjort redan, för när vi går på semester sedan vill jag ha just det: semester. Det känns riktigt skönt att inte ha de här inköpen hängande över oss då. Dessutom var det skönt att göra det nu medan jag fortfarande inte är så himla stor, haha.