Innan midsommar packade jag, Calle och Kurbits in oss i bilen efter jobbet för att styra kosan mot stugan i Höga kusten. Som jag hade längtat och sett fram emot det! 

Vi kom fram sent på kvällen, eller snarare natten, och fick se hur tomten såg ut nu efter att några träd hade avverkats. Det var kanske inte så bildskönt precis då, ni vet nog hur det ser ut när man avverkat skog? Väldigt “stökigt” och mycket barr, sågspån och kottar överallt. Men det doftade underbart av trä. Vi kollade läget lite i stugan och på tomten, men sedan gick vi bums i säng.

Fredagen ägnades åt sådant man gör i en sommarstuga. Som att göra frukost, dricka kaffe, lyssna på podd och titta på havet till exempel. Senare på kvällen åkte vi in till Örnsköldsvik för att äta middag med Calles mormor och som bonus sprang vi på Jonna på stan! Det var himla mysigt och vi hade så mycket att prata om, lite för mycket för att hinnas med ståendes på stan med våra respektive sällskap väntandes på oss haha. Hon hade precis köpt strängar till sin nyckelharpa, så spännande projekt att lära sig det!

Därefter preppade vi inför helgens stora åtagande: vandringen från stugan till Övik!

Vandringsdagen

Vi steg upp i ottan för att jag inte hade någon aning om hur min gravida kropp skulle reagera på att vandra en hel dag. Jag ville ha väldigt gott om tid helt enkelt. Att känna stress att hinna i mål är inte en speciellt kul känsla att ha. Särskilt när det är hela poängen att, som för oss, vara ute och njuta.

Jag gjorde ytterligare försök att prata in i kameran under dagen! Det gick väl ja… så där!  Haha! Tydligen hade jag väldigt svårt att komma ihåg det tekniska när jag försökte fokusera på att prata utan att haka upp mig allt för mycket. Men en film blev det! Kom ihåg att slå på HD.

  1. Mona skriver:

    Åh vad fint det såg ut längs leden! Bra jobbat av Er! 🙂

  2. La Linda skriver:

    Bra jobbat!! Hur var leden? Har alltid varit sugen på att gå den men har inte blivit av. Hur var era etapper?

    • Jacqueline skriver:

      Det var kanonbra! Vi gick tre etapper, Köpmanholmen-Övik. Leden var superlätt att följa och där det stått att det skulle vara medelsvår terräng tyckte jag att det var superlätt, så de har nog tagit i lite med bedömningen på vissa delar.

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.