Norrsken – varför denna fascination?

Innan jag flyttade till Umeå hade jag sett norrskenet några få gånger hemma i Dalarna, men inte funderat så mycket på det. Men jag minns så otroligt väl dagen när min fascination för detta ljusfenomen började.

Jag var ute och rastade Kurbits en kväll innan jag skulle åka och träna. Jag såg att andra tittade upp mot himlen så jag tittade också, jag ville ju se vad det var de kollade på. Där ovanför våra huvuden böljade det största och mäktigaste norrsken jag någonsin sett. Det var helt otroligt, trots att vi stod mitt inne bland gatlampor, busshållplatser och bilar lyste de grön-lila draperierna upp himlen så att jag höll på att vrida nacken ur led för att jag försökte ta in alltihopa (insåg ganska snabbt att jag inte har 360-vy i ögonen dock).

Efter träningen ringde jag till min lillasyster som också bor i Umeå och skrek “jag kommer och hämtar dig med bilen vi ska titta på norrskenet!!!”. Och det var även början på alla turer som jag släpat med mig henne ut för att få nackspärr av att titta konstant uppåt. Hon är mycket tålmodig och snäll min lillasyster och jag är väldigt glad för alla gånger som hon följt med mig ut i natten och i kylan.

Detta var kvällen den 7:e oktober 2015. Nu får jag aldrig nog av norrsken.