På fika i ett hus vid skogens slut…

Jag och Maria har försökt att få till att ses ungefär hela sommaren. Men livet har tagit så stor plats att vi inte har fått till det förrän nu. Så är det ju bara ibland, men det kan ändå göra mig ledsen. Det känns liksom dåligt att skjuta upp hela tiden… Så du kan ju förstå att det var en glädjens dag när jag äntligen satte mig i bilen och styrde norrut!

Maria och hennes man och deras små lurviga djur bor så fint till, precis där skogen tar vid. När jag kom fram fick jag en rundvandring i huset och så fika. Ungefär den godaste blåbärspajen någonsin. Jag vette tusan vad hon hade gjort, men pajhimlen var det! Hade jag haft den hemma hade jag nog ätit upp ungefär allt. Men behärskade mig (någorlunda).

Det var så fint att äntligen ses och prata om allt möjligt. Mycket internetsnack och företagande blir det förstås och det är så roligt. Att lufta saker man går och tänker på och skratta åt det elände som kryper fram mellan varven. Det är skönt att träffa kollegor (ja jag tycker att det kan kallas det, även om vi inte jobbar ihop i samma företag) och prata för man jobbar så mycket på sitt håll som egenföretagare.

Timmarna flöt på alldeles för snabbt, det blev mörkt och dags för mig att åka hem igen. Till nästa år skulle jag tycka att det vore för jäkla kul att få till någon typ av sammanhang där man ses några stycken och pratar så som jag och Maria gjorde nu. Om sitt företagande, om internet och allt det där på ett lite mer djuplodande plan. Inte så mycket vad för specifika uppgifter som man behöver göra, utan mer visioner och tankar som man har. Jag tror att det skulle vara sjukt värdefullt. Både att få råd och input och att ge råd och input till andra.

Att inte vara helt ensam med sina snurrande tankar är alltid utvecklande.