Med kaffetermosen, chokladbollarna och pannkakorna nedstuvade i ryggsäckarna satte vi av mot målet att vandra till grottan i Jätturn i Dalarna. Vi har planerat att göra det många gånger, men det finns så många utflykter och så lite tid haha! Men nu var det dags.
Sol och moln turades om att hägra över våra huvuden. När vi, min familj inklusive mina föräldrar, klev ut på stigen slog det mig: Även fast jag är uppvuxen i Dalarna förundras jag återkommande av naturen där. Den är djupt rotad i mig och berör mig in i själen. Djupa skogar med gamla furor, den oändliga mängden skogssjöar dit inga vägar når, raviner med slingrande bäckar.
Själva vandringen går på grusväg, lätta stigar och en kortare bit på en skogsväg. När du har omkring 1 km kvar till rastplatsen ser du den lilla sjön som ligger mellan rastplatsen och grottan. När jag ser det känns det nästan som att jag får ta del av en hemlis. Det är trolskt och vackert. Blev oerhört sugen på att ta med SUP:en hit (om jag orkar bära den vill säga haha).
Väl framme vid rastplatsen blev ivern stor att låna en av båtarna för att ta en titt på grottan. Den ligger nämligen på andra sidan sjön och enda sättet att titta på den på nära håll är med båt. Medan några av oss tog en titt läste vi andra på plakat. Man borde verkligen alltid ta sig tiden att läsa plakat! Det står så mycket intressant där! Hett tips när du är ute och upplever saker. Läs informationen på skyltarna.
Efter att fikat inmundigats gick vi tillbaka till bilen, i grevens tid! För vi hann knappt slå igen bildörrarna innan regnet kom. Nöjda och glada efter en mysig utflykt for vi hemåt igen. Kan varmt rekommendera att strosa upp till Jätturn och titta på grottan.
Du måste vara inloggad för att publicera en kommentar.
bli först att kommentera