Varför funkar alltid norrskensbilder i sociala medier?

Du som jobbar aktivt med sociala medier i någon utsträckning har det garanterat. De där inläggen som “alltid funkar”. En eller ett par go-to’s som du slänger in lite då och då för att boosta din räckvidd. För min del är det allt material med norrsken, skymning och gryning. Kort sagt färgglada naturfenomen, gärna med antingen en siluett av en person eller exempelvis månen med i bilden. Nyfiken som jag är så kan jag ju inte låta bli at tundra: varför funkar alltid norrskensbilder i sociala medier?

Det uppenbara

Det är vackert och färgglatt och därmed står de här bilderna och videosarna ut från mängden (om du inte har ett flöde fyllt av dessa bilder, det finns ju förstås nischade konton som i princip bara lägger ut sådant här innehåll).

Men i de felstas flöden sticker de här inläggen ändå ut. Det är inte något som syns varje dag och fångar på det viset scrollarens uppmärksamhet initialt. Kontrasten mellan att först se en bild på din kompis Klas barn som lär sig cykla (ävenom det kanske också är gulligt), till en färgsprakande natthimmel med ett naturfenomen som långt ifrån alla har fått möjligheten att se i verkliga livet – blir förstås ganska stor.

När förundran sprider sig i kroppen

Det var när jag tittade på Brené Browns serie Atlas of the heart på HBO Max (vilken jag starkt rekommenderar dig att se), som jag fick hjälp att bättre sätta ord på vad det är på ett djupare plan som händer med oss när vi ser sådant här innehåll. I första avsnittet ungefär 25 minuter in diskuterar de känslan “awe” på engelska. Som på svenska alltså blir ungefär att bli hänförd, känna vördnad, fascination. Att få känna oss små, i förhållande till världen och universum.

Så här förklarar forskarna Ulrich Weger och Johannes Wagemann känslan:

“When feeling awe, we tend to simply stand back and observe, to provide a stage for the phenomenon to shine”

Ulrich Weger och Johannes Wagemann

Filmer och serier är perfekta för att hjälpa till att beskriva känslor. Här är ett par klipp som beskriver känslan jag pratar om:

Är du med på vilken känsla jag menar nu? Den där när du bara vill vältra dig i stunden och suga in allt så mycket det bara går. Den kan svälla över och påminna om något hisnande.

En mäktig känsla

Stunder, platser och händelser som ger oss känslan”awe”, hänförd, har ofta en sak gemensamt: De är en del av människors bucket list eller drömmar att uppfylla.

Som att se korallrev, uppleva midnattssolen från toppen av Skierfe i Sarek eller då: se norrsken dansa över natthimlen.

För egen del upplevde jag den här känslan så otroligt starkt när jag en tidig morgon tog mig upp från Riksgränsen mot Katterjaurestugan och vidare mot Unna Allakas. När jag kom upp över bergskammen och såg den här vyn säg det tag i magen på mig. Medan jag vilade händerna på knäna brände tårarna bakom ögonlocken och jag väste “nej man vafaaaan…”.

Det var inget mindre än otroligt.

En dröm som går i uppfyllelse är en otroligt stark drivkraft. Ofta har vi drömt och kanske också kämpat länge för att göra det möjligt för oss att leva ut det vi drömde om. Vill vi nå vårt communitys drömmar ska vi göra innehåll som triggar drivkraften, spär på viljan och bidrar till att bygga upp förväntningar och hopp. Destinationer och turistrelaterade företag har exempelvis massor att hämta här. Att genom bra innehåll förmedla ett klimax som personen på andra sidan längtar efter.

Känslor engagerar

Det som får oss att engagera oss i saker är känslor. Ungefär såhär:

“We are not necessarily thinking machines. We are feeling machines that think.”

Antonio Damasio

Känslor engagerar för att det är de som driver oss. Vi vill gärna tro om oss själv att vi tänker först och känner sedan. Men känslorna kommer alltid först, sedan tänker vi.

Innehåll som får hönför oss berör oss in i själen, det suger tag i oss och vår uppmärksamhet innan vi hinner tänka. Tilltalar våra innersta drömmar och förhoppningar.

Därför funkar det, varje gång.