En junikväll bland getterna

Tänk att juni är här nu, med sina ljusa kvällar och rosalila himlar. Och mygg. En en drös av dem dessutom. Men jag har varit ute och insupit sommarkvällen två gånger redan den här veckan. Det har varit så himla välbehövligt. Jag har jobbat (och jobbar) väldigt mycket just nu och har haft jättesvårt att prioritera min egentid ute. Jag vill inte vara en sådan som alltid säger “jag måste jobba”, även om jag fullkomligt älskar det jag jobbar med. För jag älskar också att vara ute i lugnet. Mitt ansikte blir liksom lite gladare när det inte har ett konstant skärmljus kastat över sig haha!

Så igår ikväll var jag ute vid vattnet längs Huddingeleden tillsammans med Kalle och Tuss, och en hel sock med små getter som studsade omkring. Vissa hade dock hittat perfekta sovplatser för natten.

Tuss hade varit inne i stan hela dagen och var riktigt nöjd över att få komma ut och titta på getter. Det är sjukt vad stark en 9 månaders valp kan vara. Det krävdes både kroppstyngd och vilja av mig när jag skulle hålla henne medan Kalle skulle fota getterna.

Vi gick längs vattnet och tog in allt det fina och kände hur hjärnan saktade ner. En bit bort (på säkert avstånd) från getterna satte vi oss på en brygga och pratade i flera timmar. De här två individerna är ett praktexempel på sociala medier gone right. Utan Instagram hade vi förmodligen aldrig träffats. Som med så himla många andra underbara människor jag lärt känna de senaste åren! Hemska tanke, kan inte tänka mig livet utan någon av dem nu.

Vi avrundade kvällen med den här vyn. Hur fint är det inte, att himlen bara blir finare och finare om kvällarna? När vi gick hemåt började dimman rulla in så sakteliga.

Slutsats: mycket bra prioriterat av mig!