Jag älskar att vara ensam

Det här inlägget har legat och mognat i snart ett halvår, det känns extra viktigt för mig att få fram vad jag menar när jag säger att jag älskar att vara ensam.

Jag väljer ofta att vara ensam när jag ska göra saker. När jag ska gå ut i skogen för att fotografera är oftast hela poängen med det att få göra det ensam och under tystnad. Jag vill bara höra skogens ljud, vara ifred att se det vackra i det lilla och låta mina hjärna tänka i långa tankekedjor utan att bli avbruten av brölande bilar, skrikande barn eller min mobils plingande notiser. Poängen med att vara ensam för mig är att ge min hjärna ro att tänka.

Det är inte nödvändigtvis smarta tankar, i alla fall inte till en början. Men den får vara ifred att tänka både stort och smått. En trivial tanke kan, om den får ro att gro, växa sig till en idé eller insikt som ger mig mervärde. Därför väljer jag oftast att vara helt ensam när jag ska göra saker. Det händer att inte ens min hund får följa med mig ut.

Men jag vill inte alltid vara ensam. Jag vill bara få tid till att vara det så att jag har energi till att umgås. Som Karin på Karins konstgrepp formulerade det hela på Instagram:

“Att välja ensamhet framför motsatsen innebär ju inte att en ogillar sällskap, bara att en också gillar ensamhet.”

På engelska kan man säga “alone but not lonely”. Det där är en balans som inte alltid är så lätt att få till när man är en sådan som gillar ensamhet. Att vara ensam ger mig energi. Den energin kan sedan användas när jag umgås och jobbar tillsammans med andra. När den där balansen fungerar får jag också energi av att umgås och det är fantastiskt! Det är när den inte fungerar, när jag inte får tid att vara ensam, som det vänder och att umgås äter upp all min ork. Därför vill jag inte bo i stan. Jag aldrig får vara ifred där. Staden är fullproppad med människor, stök och ljud och dessutom oändligt med reklambudskap och skyltningar som påminner mig om att jag borde köpa saker eller ännu värre: att lite nya prylar nog kommer göra mitt liv och mig själv bättre, för jag duger inte som jag är. Jag känner mig fattig och trött. Det jag är, är inte tillräckligt. 

Att vara ute och bo på landet ger hela mig rum att finnas och skapa. Där föds kreativitet, idéer och bra känslor. Där ser jag hur lite jag egentligen behöver för att leva ett gott och meningsfullt liv. Jag känner jag mig rik och lycklig.