Regnet slår mot vindrutan samtidigt som Västernorrlands vackra kustlandskap susar förbi utanför. Barnet har försjunkit i en ljudbok i baksätet. Jag och min man slår på Sommar i P1 med Hooja. Det ska bli intressant att lyssna på av flera anledningar:

1. Vi gillar Hooja.

2. Vi är nyfikna på vad de gjort med formatet.

3. Vi läste en tyckartext i SvD som var (i våra ögon) obegripligt irriterad på deras sommarprat. ”Propaganda och skogsromantik” kallade författaren det.

Du ser ju själv, givetvis måste vi höra detta.

Hoojas sommarprat är mysigt, härligt producerat med ljud från omgivningen som eldens sprakande, kaffet som hälls i kåsan och spillkråkans rop som ekar mellan stammarna. Det känns som avsnittets producent Erika Dahlgren är i sitt esse och jag får genast flashbacks till de första gångerna som jag lyssnade på hennes och Clara Lidströms podd En underbar podd.

Tempot är lågt. Det känns inte som att de har bråttom att få sagt det de vill säga. Nå, nog hinns det med det å. Det får samma effekt på mig och mitt uppvarvade inre som en go ASMR-video eller ett yogapass.

Det är roligt att höra om deras resa förstås, den galna premiären på Brännbollsyran förra året för 12 000 polers. Och P3 Guld-galan med riktiga granar på scen, en radiostyrd älg (som heter Björn tror jag) och att vinna årets artist. Ett galet år.

Men det är inte något av det där som fastnar hos mig.

Det är passagen om hur de lyssnat hundratals gånger på en dokumentär om kända musikproducenter. Hur de lyssnat om och om igen efter nya lärdomar, insikter som inte landat tidigare och för att analysera vad som sägs – för att sedan omvandla det till actionable lärdomar att jobba med. Det blottar en stor strävsamhet och ett erkännande att vilja lyckas.

Det som Hooja och Mårdis beskriver i det där segmentet, att kanalisera sitt driv och sin kreativitet genom att aktivt söka upp innehåll som du kan använda för att utvecklas. Det är en färdighet som jag på äldre dagar insett att långt ifrån alla besitter. Att kunna lära sig att lära är det viktigaste man kan… well lära sig. Och det är vad jag hör när de berättar om hur de utvecklat sitt musikskapande.

Personligen känner jag igen mig själv mycket i personer som fungerar så. Som tar sig för och kan förvalta information för att utveckla sina skills. Med andra som besitter ett growth mindset, där grundbulten är att hela tiden vara nyfiken och lära sig nytt.

”…if you get the grade ”fail” you’re nowhere, if you get the grade ”not yet” you’re on a learning curve. ”Not yet” gave them a path to the future.

– Carol Dweck

Det är lärdomen jag tar med mig från Hoojas sommarprat:

Jobba med det du har. Var ihärdig i din strävan – och ta det lugnt. Förvalta det du kan och lär dig det du inte kan. Det är så du till slut hittar stigen framåt.

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.