Nu började jag känna att magen började vara på gång. Det syntes förstås inte utåt, men det kändes inifrån. Jag började känna av lite smärta i ländryggen vilket skrämde mig lite, jag ville ju inte få ont i kroppen redan nu! Jag måste ju kunna vara ute i skogen och komma igång med träning igen efter de första 3 månaderna av helvete. Men det kom och gick, för det mesta kände jag ingenting men kunde stelna till om jag rört på mig mycket.

Jag mådde äntligen bra igen och kunde äta mat som vanligt. Däremot upplever jag att jag inte är lika sugen på mat, fika eller godis lika mycket som jag kunde vara innan graviditeten. Det enda jag verkligen har haft någon craving för har varit salt lakrits. Men det är väldigt sporadiskt.

Vi var till barnmorskan igen och vi tjuvlyssnade på Bönan med en doppler. Det var också sååå konstigt! Vi kunde höra hjärtslagen picka på i 145 slag i minuten och hur Bönan rörde sig där inne. Men jag kände fortfarande ingenting. Jag hade börjat misstänka ett svaaaagt bubblande någon gång, men det var alldeles för diffust för att säga säkert.

Mest rullade tiden på här, jag var ute i skogen igen och våren var på gång. Jag bestämde mig tidigt för att försöka njuta allt jag kunde medan jag mådde bra!

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.