Graviditetsecka 18-20 – Dags för ultraljud!

Från och med nu upplevde jag mer och mer att det sprattlade till där inne ibland, men jag var inte säker. Nu var det också dags för rutinultraljud! Magen började absolut komma mer och mer, fortfarande liten, men tydligt för mig haha. Jag mådde fortfarande bra och rent graviditetsmässigt och ländryggen gjorde inte ont längre.

Dagen för ultraljudet var vi spända förstås. Sköterskan ska ju gå genom fostret och kolla att allt ser bra ut, att hjärtat funkar och njurarna, mäta lite här och var och sådär. Vi har varit på Ultraljudsbarnmorskorna på Liljeholmen och varit jättenöjda. “Vår” sköterska var jättetrevlig och förklarade för oss förstagångsföräldrar allt som hände på skärmen. Det var enorm skillnad på hur Bönan såg ut när vi tittade på den i v12/13 och hur den såg ut nu. Det var lite knivigt att se för min moderkaka var i vägen berättade sköterskan, men nog såg man lill-Bönan tydligt! Nu syntes det verkligen att det var en liten bebis som låg där inne. Allt såg bra och normalt ut så vi gick därifrån med lätta hjärtan. Vi blev förvånade dock för efter undersökningen blev vi framflyttade och fick ett nytt beräknat förlossningsdatum: 25 september! Från början hade vi fått 1 oktober.

Nu blev det ett litet hopp i berättelsen, eftersom vi trodde att vi var i vecka 19 men det visade sig att det var vecka 20.

En kväll i slutet av vecka 20 när vi skulle gå och lägga oss tyckte jag att det kändes lite bökigt där nere i magen, så jag lade en hand på den under naveln och: KÄNDE EN SPARK! Det var, ursäkta språket: fan i mig det sjukaste jag någonsin varit med om! Calle fick känna också förstås. Men det kom bara 3 stycken sen kände jag inget mer. Men det var en så himla tydlig “dutt” i handen. Det kändes så otroligt alien! Nu känns det riktigt spännande att se när jag kommer börja känna av Bönan mer och mer.