Det hela är så himla sjukt. Overkligt. Och en anledning till att kameran har fått legat och damma på en hylla de första tre månaderna på året medan jag låg och mådde piss på soffan. Det är helt galet. Vi ska ha barn. Ett litet liv som vi ska ha ansvar för och göra vårt bästa för att det ska bli en bra person. 

Det har varit, och är, jättesvårt för mig att ta in det. Hur mycket vi än pratar om det, går till barnmorskan och gör ultraljud så kan jag inte få in i mitt huvud att det här händer nu. Men det gör det, i höst kommer (om allt går bra) en liten version av mig och Calle till världen.

Jag har väldigt svårt för att identifiera mig som “en person som är gravid”: Jag kan knappt säga orden högt för att jag tycker att det låter så knäppt. Men så är det. Det är inte så att jag tvivlar på att det hela kommer att bli bra i slutändan. För det vet jag. Men på vägen kommer jag att fundera så mycket.

Just nu funderar jag om ni vill läsa om det här på bloggen? Det är klart att det kommer att komma med ändå, men vill ni veta hur det har gått hittills? Hur det går framöver? Ja, och så vidare.

Vi är såklart jätteglada och ser fram emot att träffa dem det än är som ligger och gror där inne. Vid det här laget har vi kommit till vecka 20 och i morse var vi på det så kallade rutinultraljudet. Det är helt sjukt att man kan tjuvtitta på den lille sådär! Ännu sjukare att den ligger I MIN MAGE! Men allting såg tipptopp ut och den lille, som har arbetsnamnet Bönan här hemma, låg och gömde sig lite. Hen kanske var morgontrött, vad vet jag.

  1. Liza skriver:

    Blir rörd till tårar av de fina bilderna, och tänk att jag nu ska bli mormor. Önskar dig och Calle ett stort lycka till ❤

  2. Paulina Gunnardo skriver:

    Hiiiihiiii!!! Stort stort grattis! Så fint och så roligt att höra! 🙂 <3

    Ne man identifierar sig kanske inte alltid med bilden av ”mamman” eller ”den gravida”. Du är du och kommer fortsätta vara det men med en till roll 🙂 Och att vara mamma är den finaste roll man kan ha <3

    Och.. jag vill förstås höra om bebis i bloggen 😉

    • Jacqueline skriver:

      Tack så mycket! Ja, jag håller med dig att det är så man får se på det. Men det är ändå en så stor ny sak att förhålla sig till trots att man är den man är 😊 det kommer bli en spännande resa minst sagt! ❤

      Kul att du vill höra om bebis här! 😁

  3. La Linda skriver:

    Jaaaaa! Vill veta allt om Bönan! GRATTIS älskade ni!

  4. Therese Ivarsson skriver:

    Stort Grattis till er!
    Jag minns när jag väntade Alva vilken overklighetskänsla det var. Svårt att ta in men med tiden sjönk det in mer och mer för att sedan påbörja en resa in i föräldrarollen. Som är en utmaning på alla sätt och vis men så fantastisk och obeskrivlig. Jag hade ju turen att fått “öva” genom att ta hand om dig & dina systrar 😉
    Jag blev fantastiskt glad & rörd när du berättade att ni ska få barn, det känns ju lite som att min “lillasyster” ska bli mamma!
    Jag önskar er all lycka till och ser mycket fram emot att bli Gammelmoster (OJ, det låter som om jag är närmare 90 år!!!)
    Många Kramar till er!

  5. Mona skriver:

    Stooort grattis! Underbara bilder och självklart vill vi läsa mer om bönan! <3

  6. Wow, så fint! Stort grattis! Och jag kan verkligen relatera till den där känslan – pratade med mina kompisar om det i helgen, att jag som är väldigt barnkär och levt med många barn omkring mig, ändå har så sjukt svårt att ens tänka tanken att JAG skulle vara gravid, föda barn och vara mamma. Det är liksom nåt som “händer andra” om du förstår liknelsen, haha.
    Stort lycka till, ser fram emot att följa med på resan!

    • Jacqueline skriver:

      Tack så mycket! Ja men det är verkligen så! Något som händer andra och som andra håller på med, jag kan liksom inte greppa att det ska komma en person som vi ska ta hand om och som alltid kommer vara kopplad till en. Helt galet!

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.