För att du är, är jag

Äntligen är det dags: ett stort inlägg om bröllopet med massor av bilder! Min fina kompis Anna har fotat alla bilder i det här inlägget och jag har redigerat. Det är en speciell känsla att sitta och titta på och fixa med de här bilderna nu när det har passerat lite tid. Det var en så himla bra och fin dag fylld av glädje och skratt, precis som det ska vara. Ingen hängde läpp trots att regnet öste ner hela dagen fram till vigseln.

Jag vaknade tidigt på bröllopsdagen, före väckarklockan, trots att vi haft en riktigt lång dag av förberedelser innan. Men den tröttheten var som bortblåst när jag började plocka fram alla våra saker: skorna, klänningen, ringar, hårsmycken…

Sedan var det dags att sätta sig för att bli piffad av vår smink och hårtjej Linda. Eftersom jag inte är den som lägger ner mycket tid på smink och hår annars så hade jag lite svårt att begripa att det skulle ta flera timmar att göra mig i ordning, men hon hade förstås rätt! Det kändes väldigt mysigt och lyxigt att bli servad med piff och bubbel före kl12!

Förmiddagen gick lugnt till och våra gäster började vakna till liv, vi hade hyrt ett ställe där vissa av gästerna sov över, och stämningen blev bara bättre och bättre. Alla verkade vara väldigt förväntansfulla och glada. Och vi var ute i god tid! Det var jättebra, för vi hann både njuta och äta lunch! Efter att både jag och Calle blivit piffade och var påklädda var det dags för fotografering.

Vi pressade in oss i bilen och for till Silvbergs gruva en bit utanför Säter. Där finns ett vattenfyllt gruvhål som har en magisk färg! Regnet öste ner och till slut var det bara att acceptera: klänningen kommer att vara brun undertill efter detta haha! Det var tur att min syster Isabelle var med och kunde assistera fotograf Anna med att hålla paraplyer och rätta till släp på klänningen.

Det var bara att släppa ut kjolen och acceptera att allting kommer bli blött och smutsigt, yolo! “Det ska väl synas att jag gift mig”, tänkte jag.

Sedan for vi tillbaka till herrgården och hann till och med ta några bilder där utanför. Omgivningen vid herrgården är magiskt lummig och fin med stora träd och en damm framför huset.

Vi valde att hyra hela stället och ha vår fest och middag i logen på gården. Vi skulle egentligen haft ceremonin utomhus, men eftersom det regnade så fick det bli plan B – så vi hade även den inne i ladan. Så först var stolarna placerade på rad med en gång i mitten, sedan efter vigseln såg vår toastmaster och toastmadame till att det dukades upp  till middag:

Middagen var fantastisk! Våra fina gäster hade förberett underbara tal och spex på ett sätt som vi inte kunde föreställa oss. Calles syster och hennes man hade skrivit om en Gyllene Tider-låt, mina systrar uppträdde med En midsommarnattsdröm med sjömanshattar och allt! Och mina föräldrar hade ordnat ett “test” till Calle som gick ut på att han skulle tälja till en dalahäst – och jag skulle måla den!

Detta mästerverk är den finaste dalahäst vi någonsin sett förstås! hahaha!

Till tårtan hade jag pysslat ihop en egen sådan där “topper”, vi ville ha något som kändes som vi, så resultatet kändes självklart:

En siluett av oss i våra bröllopskläder och Kurbits!

Efter timmar av mat, fika, dryck och skoj var det dags för kvällens stora prövning: dansen! Vid det här laget var vi ganska möra, men fortfarande med humöret på topp!

Jag höll i så mycket jag kunde av den blöta, smutsiga kjolen för att kunna utföra några rörelser som efterliknade dans. Det var en väldigt fin stund till Mando Diaos I ungdomen och våra gäster anslöt till dansgolvet. Sedan kan nog alla gissa vad som stod på tur: dans så att hela logens golv sviktade? Såklart!

Sammanfattningsvis,

Vi hade en fantastisk dag med alla våra fantastiska nära och kära. En sak som jag är väldigt glad över är att vi hade lyckats planera dagen så att vi hade gott om tid till allting, jag kände mig inte stressad en enda gång och vi hann äta mat och hålla blodsockret på en bra nivå hela dagen. Och all hjälp som vi fick att fixa i ordning och städa bort var helt magisk. Utan våra “fina små tomtenissar” vet jag inte hur vi skulle fått klart allt i tid!

Ingenting har förändrats av att vi har gift oss och det tycker jag är bland det finaste. Det känns som en självklar grej, klart att vi ska vara gifta Calle och jag! Nu återstår bara att fixa namnbytet, men det hinner vi.