Publicerad den Lämna en kommentar

Strunta i att hitta din passion

circles ray of lights

Det händer med jämna mellanrum när jag lyssnar på poddar att de formulerar något jag känt eller tänkt. Med andra ord har de kommit längre i sin tanke och dessutom lyckats formulera den till något vettigt. Det hände för ett tag sedan när jag körde hemåt från Östersund och lyssnade på ett avsnitt av The Good Life Project. Elizabeth GIlbert var gäste och temat på avsnittet var att leva kreativt och att hitta sin passion.

Plötsligt sa hon något som fick mig att haja till:

”Screw finding you passion”

Öronen spetsades och jag var tvungen att svänga in på närmsta p-ficka för att ta anteckningar. Det här tilltalade förstås en multikreatör som mig. Så många gånger jag tänkt att jag vill hitta min passion. DEN DÄR grejen som gör att man skuttar upp ur sängen på morgonen, har oändligt med energi och känner meningsfullheten ut i fingerspetsarna.

sitter i fåtölj och hoppas hitta min passion

Tveksamma råd

Råden ”du behöver bara hitta den där grejen du brinner för” och ”följ din passion” är en egentligen helt orimligt. Jag menar:

  • Säg att du hittar något som du vill kalla för din passion kan du omöjligt veta om dina eldiga känslor kommer att vara för evigt. Vi är ju väldigt föränderliga av oss. Chansen att du brinner för något annat om 5 år är överhängande.
  • Om du inte känner dig eldig över något alls, hur gör du då? Kör half-ass genom allt?
  • Ofta får man de här råden i karriärsammanhang, men tänk om du är dålig på passionen du hittat då? Känns svårt att tjäna pengar på den då.

Men det som gäckar mig mest är nog ändå den här:

Hur ska du hitta din passion om du bara har EN?

Men jag gillar många saker och rätt ofta älskar jag dem i perioder. Ju mer jag tänker på det, desto mer inser jag att jag dessutom gillar att vara sådan. Att tänka ”undrar om jag kan XXX?” för att sedan prova och se efter. Ibland kan jag, ibland inte. Ibland blir resultatet jättebra medan andra gånger… låt oss säga mindre bra haha.

Egentligen känns det hela självklart nu jag tänker på det. Det är klart man har fler än EN passion. Hur i hela friden är det annars tänkt att man ska ha en chans i helvete att hitta den? Lite som med själsfränder. För mig känns det obegripligt försvårande att tänka att man bara har EN själsfrände. Oddsen att man skulle lyckas hitta denne är ju lika med noll!

Jag planerar att fortsätta göra allt jag vill och tycker är roligt. Om jag ändå skulle ge mig på att boxa in någon sorts passion hos mig så är det nog att göra och att lära om sådant som intresserar mig. Större avgränsning får man nog leta efter. Men det tillåter min passion att utvecklas med mig.

Dessutom är jag övertygad om att jag kommer att ha ett roligare liv när jag unnar mig många passioner.

Publicerad den Lämna en kommentar

Kvarnbäckskojan – The Ritz mellan myrarna i Västermark

Svänger av 364:an bortanför Botsmark, styr mot Vindeln. Men vi ska bara ett par kilometer innan vi kommer till den lilla parkeringsplatsen. Vet man inte om den blåser man lätt förbi. Siktet är inställt på att gå till Kvarnbäckskojan utanför Umeå och dricka lite kaffe. En blygsam men underbart avkopplande aktivitet.

Skyltning mot Kvarnbäckskojan

Stigen till stugan är lätt att se och följa, mestadels mjuk av barr och lättvandrat. På sina ställen är det blött men där har det lagts nya spänger som hjälper dig både hålla balansen och behålla fötterna torra. Det jag tycker om extra mycket med det här stället är att det så snabbt känns vilt. Det är sällan andra bilar på parkeringen och jag kan räkna på fingrarna hur många gånger jag stött på andra människor här.

När jag tassar fram under skägglaven på träden kan jag inte låta bli att tänka att det är småtomtarna som hängt sitt skägg på tork. Fnissar gott inombords varje gång.

Efter ganska exakt 1,3 km dyker den fina timmerstugan upp mellan träden.

Västermarks naturreservat
kvarnbäckskojan
Kaffepaus i kvarnbäckskojan

Bara det estetiska kring den här stugan är ju älskvärt! Men när man kommer in finns gott om sovplatser, sittplatser och kamin att värma sig vid. Det tar ett tag att elda stugan varm förstås, men det får man ha med i beräkningen. Det finns också en rätt snofsig grillplats utanför stugan.

Men idag gick vi in och plockade fram fikat. Kaffe och marsipantårta sen kalas för vår dotter. Kurbits visade stort intresse. Det gör han alltid. Han vet exakt hur benägna vi är att spilla.

Vi satt här en stund och både pratade och var tysta, för ibland har man massor att säga, ibland inget. Det hade börjat skymma utanför och mörkret började lägga sig inne i stugan (den har ingen el förstås)…

Vidare mot bäcken

Vi bestämde oss för att gå en liten bit till längs stigen som leder runt hela Västermarks naturreservat. Tar man hela varvet kommer man korsa flera myrar, blötskog och områden där skogen brunnit. Det är en märklig syn med alla träd som är bitvis förkolnade.

Att besöka och nyttja Kvarnbäckskojan kostar ingenting. Det är ju helt fantastiskt! Den är uppförd av Länsstyrelsen i Västerbotten och allt man begär i gengäld är sånt som man gör av rent folkvett: städa, töm askan och bär in ved.

En plats väl värd ett besök.

Publicerad den Lämna en kommentar

Vad är en vision board?

Pinterest på mobilen

Vår vardag präglas av en ständig ström med information. Varje dag bombarderas vi av nyheter, sociala medier, mail och en uppsjö av allsköns meddelanden. I bruset får vi till oss budskap om allt möjligt, bra och dåligt, hur vi borde vara, saker vi borde vilja ha och ställen vi borde vilja besöka. Det lätt att tappa bort sig själv och att faktiskt veta vad som är sina egna mål och vad man verkligen strävar efter i livet. Därför ska vi prata med om vad en vision board är och om de ens fungerar.

Vision board – vad är det och vad ska du med det till?

Du som hängt med mig i mitt hörn av internet ett tag har hört mig prata om verktygen jag använder för att hitta tillbaka till min kärna. Ett av dem är att skapa en vision board. Genom att skapa en visuell representation av dina drömmar påminns du dagligen om vad som verkligen är viktigt för dig. Det blir som ett konstverk över det du strävar efter att fylla livet med.

Att visualisera sig till framgång är inget nytt. Många framstående personer inom allt från sport till företagsledare till spirituella gurus, har talat om vikten av visualisering. Exakt hur det går till kan se sig på olika sätt, men genom att se dina planer framför dig, och hur de kommer att falla ut, blir de mer verkliga. Det blir lättare att planera, sätta upp delmål och arbeta strategiskt för att åstadkomma det du vill.

En annan aspekt (som jag personligen tycker är superviktig) av skapa en vision board, är den kreativa processen i att skapa den. Själva skapandeprocessen blir en viktig del av visualiseringen, inte bara slutresultatet. Jag sätter av gott om tid, fixa kaffe, lite bakgrundsmusik och förstås: ser till att jag inte blir störd! Det blir som en meditativ och nästan terapeutisk process att sätta sig ner och låta tankarna löpa fritt utan avbrott. Man skulle kunna säga att det blir som flödesskrivning, fast med bilder.

Bild från Instagram Story av mina vision boards på kontoret

Fungerar verkligen vision boards?

Om detta ”tviste de lärde” skulle man kunna säga. På kändisfronten är det ytterst poppis med vision boards. Oprah exempelvis har pratat om hur hon har använt sig av vision boards för att visualisera sina mål och ambitioner. Hon menar att det handlar om att sätta positiv energi i världen. Sedan kommer ”universum” (se anledning till citationstecknen längre ner) göra sitt. Nu för tiden tycker hon att hon klarar sig utan att skapa kollaget, hon klarar sig med att manifestera.

Du har säkert hört storyn om att Jim Carrey en gång ska ha skrivit ut en check till sig själv på 10 miljoner dollar. (Teknikst sett inte en vision bord, men likväl visualisering). Han ska sen ha lagt den i sin plånbok och sen visualiserade att han fick filmroller. Några år senare landade han en huvudroll i filmen ”Dum & Dummare” som gav honom just den summan.

Hoppas inte på magi

Men bortom de anekdotiska bevisen, vad säger vetenskapen? Forskning inom psykologi har visat att visualisering kan fungera som en form av mental träning. I en studie publicerad i ”Journal of Sport & Exercise Psychology” fann man att basketbollspelare som visualiserade att de sköt perfekta skott faktiskt blev bättre på att träffa där de skulle.

Kritiker menar dock att vision boards kan bidra till önsketänkande. Dr. Neil Farber, som skriver för Psychology Today, varnar för att förlita sig för mycket på vision boards. De kan skapa falska förhoppningar om att bara genom att önska något hårt nog kommer det att hända4. Här är också anledningen till att jag vill sätta enorma citationstecken runt uttryck som ”låta universum göra sitt”. Inget kommer att hända om du inte tar action själv och skapar möjligheter för dig själv att agera på dina livsplaner.

En vision board är inte ett magiskt verktyg som förverkligar en idealiserad bild av ditt liv. Utan en aktiv handlingsplan är den inte mer än en tjusig tavla på din vägg. Den kan vara en kraftfull påminnelse och motivation i vardagen, men det är upp till dig själv att faktiskt göra de nödvändiga stegen för att planerna ska bli till verklighet.

Var ska du börja?

Som jag ser det börjar arbetet med din egen vision board med att titta inåt och få några grundläggande saker på plats. Innan du dyker ner i kreativiteten med bilder och citat, behöver du lägga grunden genom att identifiera dina innersta kärnvärden. Vad är det som driver dig? Ger dig pirr i hjärtat? Vad får din själ att sjunga? Vad är det som fyller ditt liv med äkta glädje?

När du gjort jobbet att sätta ord på det kommer din vison board att ge en bättre bild av det liv du vill leva. Den person du vill vara. En bild av sådant du behöver i livet för att komma närmare din kärna. Den kommer att agera som en kompass som hjälper dig att hitta vägen framåt. Låt din vision board guida dig.


Läs mer

https://www.betterhelp.com/advice/visualization/the-visualization-definition-and-how-it-transforms-your-life/

https://www.youtube.com/watch?v=yHyh0BXqJ0o

https://www.sciencedirect.com/science/article/abs/pii/S1469029217306532

https://www.tandfonline.com/doi/abs/10.1080/15401383.2015.1092901

Publicerad den Lämna en kommentar

Du är (förmodligen) inte en expert

Om du har scrollat runt i onlinevärlden av företagande ens en liten stund, så har du garanterat stött på uttryck som hävdar att du borde “kliva in i din expertroll” och liknande. Det kan förstås vara sant att du är en expert som förminskar dig själv. Men det är mer sannolikt att du inte är en expert. Och därmed definitivt inte ska utge dig för att vara en.

Så här tänker jag:

Ofta hör man detta från coacher och liknande som riktar sig till företagare och aspirerande dito. Det sägs att man som företagare ska ”sträcka på sig och kliva i sin expertroll”. Jag är med på “sträck på dig”-biten, men att alla företagare också skulle vara experter? Den retoriken urvattnar begreppet expert och det hela slutar med:

Om alla är experter – är ingen expert.

Men kan det inte bero på vem man pratar med?
Om det är någon som kan betydligt mindre än du på ditt område, då är du väl expert? Åtminstone för dem? Eller?

Jag håller inte med om det.

Du kan ha mycket kunskap och erfarenhet inom ett område utan att för den delen vara en expert.

Identifiera en expert

Hur kan vi identifiera en expert ute i det vilda?

Det är här som det blir svårt. För det finns ingen självklar definition på vad en expert faktiskt är utöver det ytterst svepande: ”någon som har omfattande eller auktoritär kunskap inom ett visst område”. Väldigt flytande med andra ord, vilket öppnar för att man faktiskt kan slänga sig med begreppet lite hit och dit.

Som jag ser det är en expert en person som verkar i toppskiktet inom sitt område och (som definitionen säger) har en mycket omfattande kunskap inom detta område. Personen har också erfarenhet att backa upp sin expertroll med.

Alla som lär ut är inte experter

Det pratas särskilt mycket om att “bli expert” i kontexten onlinekurser och coachning. Vilket jag kan förstå, men det är också problematiskt. Jag anser inte att var och en som tar sig för med att skapa en onlinekurs, i samma andetag ska säga att de är experter. Dels för att det (förmodligen) inte är sant, dels för att det bidrar till att ordet “expert” snart inte längre kommer att betyda någonting alls för konsumenten.

I mina ögon är expert är ett kraftuttryck att ta till men som lätt kan utvattnas och bli till ett icke underbyggt marknadsföringsgrepp som på sikt kommer att bidra till ökad misstro från kunderna sida.

Om någon idag påstår att de har en doktorgrad, för att man med en enkel googling kan visa att det bara var hittepå. Då skrockar vi åt dem och undrar vad sjutton de håller på med som fejkar en doktorstitel. Vi behöver se lika kritiskt på när det slängs runt med begreppet expert.

Att man tar till greppet inom marknadsföring är inte underligt i sig om vi bara fokuserar på att vilja nå (sälj)resultat. Det finns studier som visar att innehåll med experter som avsändare är mycket, mycket mer effektivt för att lyfta ett varumärke, än när ett varumärke själva står som avsändare. När vi, i egenskap av kund, står inför ett beslut söker vi guidning från experter.

Räcker det att vara 10% bättre?

Hand i hand med att det slängs med ”expert” kommer också oftare än inte sägningen: “du behöver bara vara 10% bättre än de du ska lära ut till”. När jag plockar isär uttrycken får jag inte ihop det. För inte är du en expert (omfattande kunskap, erfarenhet, toppskiktet av ditt område etc.) bara för att du kan mer om att måla jämfört med dem som nyss plockat upp penseln eller laga mat bättre än någon som klev in i köket igår?

Då är du inte expert, utan bara 10% bättre än nybörjarna. Vilka definitivt, trots din obefintliga expertstatus, kan ha massor att lära utav dig ändå.

Sedan skulle jag också vilja att du funderar över om det verkligen stämmer att det “räcker” att vara 10% bättre? Det är inte speciellt mycket. Vilket jag tänker kan göra att du snabbt kan stöta på patrull för att din kunskap och erfarenhet tar slut.

Icke-experter tar sig vatten över huvudet

Att hävda att du har expertis när du inte har det ökar också att risken för att ta dig vatten över huvudet. När dina kunder tänker att de ska ha att göra med en expert kommer de också att ha förväntningar därefter. Höga sådana. Om det då inte stämmer att du verkligen är en expert, och därmed inte kan leverera på dessa förväntningar, riskerar du att få missnöjda kunder.

Det handlar inte om att folk, företagare i gemen, inte är tillräckligt bra på det de gör. Det jag är ute efter är att problematisera kidnappningen av kraftord. Vad det innebär för ordens betydelse – och våra kunders förtroende.

Sammanfattningsvis

Det verkar ominst som att svaret på frågan “vem är expert?” åtminstone till viss del ligger i betraktarens ögon. Men jag anser att det finns en gräns, även om den är otydlig. Gemene yrkesutövare är inte en expert. Kunnig? Säkert. Men inte en expert.

Ingen av oss kommer någonsin att kunna allt och därmed vara en outtömlig källa av visdom och kunskap. Vi kan alltid lära oss mer, få mer erfarenhet. Men släpp idén om “fake it til you make it”. Att ha en ödmjukhet inför faktumet om evigt lärande och insikt i djupet av din kunskap så kommer du att navigera det här på ett betydligt mer graciöst sätt.


Lästips: 

https://www.forbes.com/sites/danielnewman/2014/04/22/experts-may-have-influence-but-what-makes-an-expert/?sh=5b29ef7b12c8

https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC3941081/

https://www.businesswire.com/news/home/20140325005396/en/Nielsen-Consumers-Crave-Real-Content-Making-Purchase#.U1Zuuhbrjbn

Publicerad den Lämna en kommentar

Konsten att minea kunskap

Regnet slår mot vindrutan samtidigt som Västernorrlands vackra kustlandskap susar förbi utanför. Barnet har försjunkit i en ljudbok i baksätet. Jag och min man slår på Sommar i P1 med Hooja. Det ska bli intressant att lyssna på av flera anledningar:

1. Vi gillar Hooja.

2. Vi är nyfikna på vad de gjort med formatet.

3. Vi läste en tyckartext i SvD som var (i våra ögon) obegripligt irriterad på deras sommarprat. ”Propaganda och skogsromantik” kallade författaren det.

Du ser ju själv, givetvis måste vi höra detta.

Hoojas sommarprat är mysigt, härligt producerat med ljud från omgivningen som eldens sprakande, kaffet som hälls i kåsan och spillkråkans rop som ekar mellan stammarna. Det känns som avsnittets producent Erika Dahlgren är i sitt esse och jag får genast flashbacks till de första gångerna som jag lyssnade på hennes och Clara Lidströms podd En underbar podd.

Tempot är lågt. Det känns inte som att de har bråttom att få sagt det de vill säga. Nå, nog hinns det med det å. Det får samma effekt på mig och mitt uppvarvade inre som en go ASMR-video eller ett yogapass.

Det är roligt att höra om deras resa förstås, den galna premiären på Brännbollsyran förra året för 12 000 polers. Och P3 Guld-galan med riktiga granar på scen, en radiostyrd älg (som heter Björn tror jag) och att vinna årets artist. Ett galet år.

Men det är inte något av det där som fastnar hos mig.

Det är passagen om hur de lyssnat hundratals gånger på en dokumentär om kända musikproducenter. Hur de lyssnat om och om igen efter nya lärdomar, insikter som inte landat tidigare och för att analysera vad som sägs – för att sedan omvandla det till actionable lärdomar att jobba med. Det blottar en stor strävsamhet och ett erkännande att vilja lyckas.

Det som Hooja och Mårdis beskriver i det där segmentet, att kanalisera sitt driv och sin kreativitet genom att aktivt söka upp innehåll som du kan använda för att utvecklas. Det är en färdighet som jag på äldre dagar insett att långt ifrån alla besitter. Att kunna lära sig att lära är det viktigaste man kan… well lära sig. Och det är vad jag hör när de berättar om hur de utvecklat sitt musikskapande.

Personligen känner jag igen mig själv mycket i personer som fungerar så. Som tar sig för och kan förvalta information för att utveckla sina skills. Med andra som besitter ett growth mindset, där grundbulten är att hela tiden vara nyfiken och lära sig nytt.

”…if you get the grade ”fail” you’re nowhere, if you get the grade ”not yet” you’re on a learning curve. ”Not yet” gave them a path to the future.

– Carol Dweck

Det är lärdomen jag tar med mig från Hoojas sommarprat:

Jobba med det du har. Var ihärdig i din strävan – och ta det lugnt. Förvalta det du kan och lär dig det du inte kan. Det är så du till slut hittar stigen framåt.

Publicerad den Lämna en kommentar

Den hemliga drömmen

wood landscape mountains nature

Letar på Discovery+ på SmartTVn och klickar mig fram till ”Min Lista”. Kvällen har lagt sig och jag smyger ner till TVn för att vältra mig i, och leva lite genom, programmen om alla som lever vildmarksliv i Alaska. Off grid, mil ifrån närmsta stad med fyrhjuling som främsta färdmedel. Kontrasten till mitt liv.

Har du följt mig ett tag är det kommer det säkert inte som någon nyhet att jag intresseras av vildmark och enklare livsstil. För något år sedan hade jag en podd tillsammans med Kalle Flodin som föddes just ur det gemensamma intresset. Hela mitt väsen är i grund och botten rotat i lugnet utomhus. Det tror jag märks på i princip allt innehåll jag skapar.

Just Alaska har alltid varit en plats som jag varit nyfiken på. Det verkar oändligt vilt och vackert. Svårt och hårt men också ljuvligt.

I bakhuvudet närs en tanke, en fundering. En dröm tror jag bestämt. Att prova på det där enkla livet där meningen med dina dagar i princip handlar om att ordna det för dig så att du kan överleva. Bygga på huset, hugga ved, jaga, odla. Men för en sådan här grej måste man ju förbereda sig, cover your bases liksom. Låt mig gå igenom hur jag tänker mig det här gå till, ungefär i den ordning som funderingarna har dykt upp hos mig (tänker att det kan vara intressant att se vad man undrar över först). Det här blir med andra ord en inblick i min hjärna och hur den närmar sig en utmaning.

Vi kör!

snow capped mountain next to lake under blue sky
Photo by Errin Casano on Pexels.com

Den rosafluffiga drömbilden

Vaknar före alla andra, stoppar fötterna i tofflorna och smyger över det knarrande trägolvet mot kaminen. Dags att tända dagens första brasa. Sätter mig på knä framför kaminen och börjar dra näver av björkveden. Ute är det fortfarande mörkt och fjällens konturer skymtas bara vagt bortanför myren. Brasan sprakar hemtrevligt medan jag måttar upp kaffe i filtret. Idag behöver vi röja upp ute på gården och förbereda för vintern. Men först: frukost. Doften av kaffe sprider sig i huset och resten av familjen börjar vakna samtidigt som gryningen färgar himlen skär. När kaffet är inmundigat är det dags att snöra på sig kängorna och ge sig ut för att fylla frysen.

Någonstans mitt i det här drömmiga dyker tankarna om genomförande upp. För om man ska göra sånt här måste man ju försöka vara rationell också, inte bara en drömmare. Man vill ju inte sluta som de där stackrarna som blir räddade i Homestead Rescue direkt.

brown cottage under aurora borealis
Photo by Stefan Stefancik on Pexels.com

Off the grid eller inte?

I just Alaska är det vanligt att hus utanför städerna är ”off the grid”, alltså att man inte är ansluten till elnätet. Om man ska ha el i sitt hus då krävs att man ordnar med det på annat sätt. Vanligast är solpaneler men vissa har också mindre vindturbiner. Någon gång har jag också sett vattenverk, men det verkar vara ovanligt. Energikällan kopplas till ett batterisystem som beroende på storlek kan lagra el i runt 3-5 dagar. Så även om du inte skulle få sol på panelerna kan du slå på lampan några dagar till.

Det liv som jag lever idag konsumerar konstant massor av el och det är svårt att tänka sig hur det skulle vara att inte ha det. Även om det verkar fungera väldigt bra med solceller och batterier som backup, vore det nog väldigt läskigt att vakna på vintern i mörkret och flippa på lampknappen utan att den går igång.

Och så var det ju det här med toaletten…

Ja, till toaletten skall vi ju alla vandra, så att säga. Men vilka alternativ har man? Det säger sig självt men ju närmare civilisation du är, desto större chans att stugan är ansluten till VVS-system och har en vanlig vattentoalett. Kommer du längre ut så måste du antingen ha ett eget avloppsreningssystem, enskilt avlopp, eller en septiktank. Som jag förstår det är däremot en septiktank (sluten tank) inte en godkänd permanent avloppslösning (åtminstone i Sverige).

Om vi släpper tanken på att ha en vattentoalett kan vi istället börja titta på andra lösningar som mulltoa, förbränningstoa, komposttoa, torrtoa, urinseparerande toa och förstås: utedass. Det här inlägget ska inte bli ”det stora skithusinlägget” så är du fundersam på hur alla olika alternativ fungerar råder jag dig att googla.

När jag funderar på vilken lösning man skulle kunna tänka sig att ha känns det här supersvårt. Så länge ett vanligt utedass är någorlunda välstädat så har jag inga problem att använda det. Men som permanent lösning? Ut i ur och skur och kyla? Jag vet inte, det känns som att det skulle kunna bli fruktansvärt haha! Det här känns som den bängligaste frågan att lösa faktiskt och just nu har jag inget svar. Men får jag välja vill jag att det ska kännas åtminstone okej fräscht och helst slippa gå utanför huset varje gång behov ska uträttas. Går det ens när man inte har vattentoalett?

a brown moose on green grass field
Photo by Erik Karits on Pexels.com

Var ska maten komma ifrån?

Jag kan inte jaga. Jag kan odla, typ. Jag vet vad en ett-två-tre-lag är, vilket jag inte är helt hundra på men jag trooor skulle vara använtbart.

Den här biten finns helt klart utvecklingspotential. I livet jag lever nu avskyr jag att laga mat och hålla på. Jag tycker för det mesta att det är hemskt tråkigt och att PLANERA mat är ännu värre. Eftersom jag lever ett bekvämt liv (och med en partner som gillar att fixa mat) så har jag inte varit så ågren i att utveckla den färdigheten. Sedan tänker jag mig ändå att jag inte skulle lägga min energi på kulinariska färdigheter i någon större utsträckning.

Däremot att se till att ens ha någon mat att laga nåt av – där behövs arbete och kunskap. Jag har länge varit smygnyfiken på jakt och att skaffa jaktlicens. Men jag tycker att det verkar lite läskigt. Bara tanken att sitta med en älg i sikte redo att trycka på avtryckaren… Undrar om jag skulle klara av det? Och när djuret är fällt och arbetet med att ta hand om det börjar… Men vet du, jag tänker att man kommer lära sig och vänja sig, precis som med allt annat. Mycket som man vill ta sig för med kan ju verka oöverstigligt när man står precis i början och bara ser slutresultatet. Det är många steg på vägen dit.

Pengar

Även om man skulle försöka leva lite i ”sitt eget universum” så gör jag mig inga illusioner om att pengar skulle vara onödigt. Hur man än gör så utspelar sig ens existens i en värld med ett ekonomiskt system. Man kommer att behöva pengar, även om det skulle bli så att man i vardagen byter tjänster med grannar och så. Jag kommer att behöva verktyg, bil och drivmedel till exempel. Bara att ta jaktlicens kan kosta allt mellan 3 000 – 15 000 kr. Dessutom behöver man köpa fastighet att bo på. Så precis som vanligt måste man planera för sin likviditet.

Att helt försätta sig i en situation där man är maktlös, det vill säga med tomma fickor, vore dumt och rätt osmart. Även om man till vardags skulle försöka att inte behöva förhålla sig till pengar så är det bra att komma ihåg att resten av världen inte gör så. Pengar är både medel för makt och trygghet.

När jag blir gammal

På tal om pengar så vill jag fortsätta spara och kratta manegen för mig själv och mitt åldrande jag. Även om det här enkla men strävsamma livet skulle funka för mig NU, kan det ju faktiskt hända att mitt gamla jag behöver något annat. Som vanligt vill jag tänka strategiskt och långsiktigt, inte kortsiktigt och lättvindigt.

Att vara eller inte vara – på internet

Så var det ju det där med internet. Jag skulle vilja fortsätta jobba och skapa innehåll och internet är en avgörande del i att göra det. Även i ett sådant här liv vill jag jobba med hjärnan och få utmana mitt intellekt. Jag mår bra av det och tror att jag snabbt skulle börja känna mig trög om jag lade av. Det blir också en rolig kontrast i uppgifter när man lever ett sådant där liv. Jag tror att jag skulle tycka om det. Att det skulle kännas meninsfullt och mata både kreativitet och driv. Hårt fysiskt arbete och det mesta du gör fyller en funktion för din direkta överlevnad, och digitalt skapande, dokumentation och tänkande.

Kontentan är att jag vill ha tillgång till internet. Fiber kan nog bli svårt kanske, så frågan skulle vara hur det är ställt med mobilt internet.

Getmjölk ska ju vara gott…

Det här med att hålla sig med djur känner jag mig spontant tveksam till. Åtminstone i början. Även om det vore najs att tillgång till ägg så tycker jag hönor är lite… äckliga haha! Tror att jag hellre försöker hålla mig väl med någon granne som har höns. I ett av programmen jag bingeat på senaste som heter Edge of Alaska berättade de att getmjölk tydligen ska vara riktigt smarrigt. Å andra sidan är getter riktiga smådjälvar och verkar vara ytterst rymningsbenägna.

Dessutom blir man väldigt fast när man har djur. Att hålla sig med kreatur är både resurs- och tidskrävande och jag undrar hur det skulle gå att slakta djur som man håller sig med på gården. Om det känns svårt att jaga vilda djur som man inte har en relation till, hur skulle det då vara med djur man ”bor med”? Allt är förstås en vanesak. Men det är nåt att ha i åtanke. I skrivande stund känner jag mig inte sugen på boskap.

Däremot kan inte låta bli om att drömma om att skrida fram över stigarna till häst igen. Det vore magiskt.

Hund skulle jag ha i alla fall.

Prylarna

Bara när vi har byggt på vårt garage här hemma har man insett att ska man bygga så behövs prylar – och ganska många av dem om det ska bli nåt! Det innebär ännu fler utgifter och ganska stora sådana. Utöver byggprylar tänker jag mig att man skulle behöva äga ett släp och en vedkap till exempel. Man kan såklart låna saker också vilket säkert går bra med mycket som man inte använder så ofta. Men saker som används ofta tycker jag är lika bra att investera i att ha själv. Något minimalistiskt liv skulle det inte bli, i alla fall inte i meningen att inte äga så mycket saker.

Do the math!

Det här borde nästan vara ett motto för de flesta. Att faktiskt sätta sig ner och räkna på det!

Jag skulle behöva räkna på maten. Hur mycket mat av olika sorter går det åt i veckan? Så att jag kan få fram en siffra för varje livsmedel och veta hur mycket jag behöver ha på lager. Samma sak med pengarna. Oavsett vilken nivå självförsörjande man skulle bli så behöver jag veta vad som kommer kosta pengar, vilken buffert jag behöver och så vidare. Jag behöver kunna ta informerade beslut och planera för att lyckas.

Förutom det skulle man också behöva fundera över hur länge man måste testa på det här för att verkligen få veta om man skulle gilla det eller inte. För kort tid och man kommer känna att det är en spännande semester som inte alls ger en verklig bild. Jag tänker att 6 månader är för kort. Kanske till och med ett år. Någonstans mellan 2-3 år är min gissning att man behöver testa.

Kanske skulle jag hata det

Man har ingen aning, kanske skulle jag avsky det här om jag verkligen provade. Men jag tror inte det. Kanske skulle jag landa i att vilja ha fler bekvämligheter än jag tänker just nu. Vilket är okej. Jag lockas ändå av känslan av meningsfullhet i ett sådant liv. Något som jag ofta tampas med och söker efter i livet jag lever idag. Det är lätt att drömma. Tänka att gräset är grönare. Att tänka ”åh vad lycklig jag skulle bli om jag bara…” – det är jag ytterst medveten om. Men om man grundar sin dagdröm i något djupare. Något som inte handlar om att släta över eller fly från något utan om att utveckla och uppfylla så tror jag att man är på rätt spår.

Publicerad den Lämna en kommentar

Min analys av Svenskarna och Internet 2022

I tisdags släpptes årets upplaga av Internetstiftelsens undersökning Svenskarna och Internet. Det kan vara intressant läsning för alla som jobbar med det digitala eftersom den försöker ge en fingervisning kring hur vi använder oss av och beter oss med tjänster, kanaler och det digitala landskapet. I det här inlägget delar jag med mig av min analys av Svenskarna och Internet 2022, men först:

Tre saker att ha med sig när man tittar igenom Svenskarna och Internet

  1. Frågorna som är underlag till rapporten är att den gick ut under januari och februari i år. Alltså representerar svaren Sveriges internetanvändares användning av internet för 2021. Om man fick önska hade jag gärna fått lägga vantarna på den i början av året. För som vi alla vet händer saker snabbt på Internet. Våra beteenden och preferenser hinner ändras från januari/februari till oktober.

  2. Metoden man använder är undersökning där man ställer frågor till till ett urval av Sveriges internetanvändare. Det innebär alltså att människor själva ska skatta sin egen användning och sina beteenden. Även om man gör det efter bästa förmåga så kan det vara svårt att få till det och att ha en tydlig bild av hur man beter sig.

  3. De här siffrorna gäller internetanvändare i Sverige. Av alla i världen som använder de här plattformarna är just Svenska användare inte en jättestor del.

Så ha det med dig i bakhuvudet.

Kapitlen jag främst tittar på är e-handel, hur vi kommunicerar på Internet och förstås där jag kikar mest: sociala medier. Tyvärr tittar man inte längre på mail som kommunikationskanal utan har gått över till att titta mer på chatt, video- och ljudmeddelanden. Synd tycker jag. Det hade varit intressant att veta mer om den allmänna inställningen till e-post marknadsföring, hur man ser på att få nyhetsbrev, reklam, att följa företag och varumärken via e-post och så vidare.

Själva mastodontrapporteringen av siffor kan du titta direkt i rapporten för att få. Jag kommer inte att gå in allt för mycket på det, utan gå på det som är mer intressant: att fråga sig varför vi ser de siffror vi ser.

Vad använder vi dagligen?

Att de absolut flesta (84%) internetanvändare i Sverige också använder sociala medier på daglig basis är inga nyheter. Här vore det intressant att titta mer på hur det dagliga användandet ser ut tycker jag. Om man kanske använder olika kanaler vid olika tidpunkter eller hur ofta man går in på kanalerna per dag. Att vi är där och gluttar varje dag vet vi redan, men låt oss kika lite snabbt på: Vilka generationer som använder vilka kanaler mest dagligen.

  • För alla generationer från 20-talister till 80-talister är det Facebook som man använder dagligen i första hand.
  • 90-talister har IG först, men FB tätt efter.
  • Snapchat är det som används mest dagligen av 00-talister.
  • 00-talister i klar majoritet för daglig användning av Tiktok.
  • För 10-talister ligger YouTube i topp för daglig användning.

Tanken som slår en när man tittar på det här är att “dinosaurierna använder dinosauriekanalerna”. Medan de yngre generationerna söker sig till yngre plattformar. Det här är inte heller några direkta nyheter. Något man kan ta med sig och fundera över är hur uppfattningen av innehåll hos de här målgrupperna skiljer sig åt, drivkrafter för användningen och vilka krav man också ställer på innehåll.

Det kommer vi titta på under nästa rubrik:

Så använder vi (de största) kanalerna – Facebook, Instagram, LinkedIn, TikTok, Snapchat, YouTube

Det som jag tycker är intressant att kolla på här är varför vi söker oss till de olika plattformarna. Vad är det som lockar oss och gör att vi spenderar vår tid och uppmärksamhet? Vill du djupdyka mer kan du titta i kapitel 7 Sociala medier i rapporten.

YouTube

Främsta anledningen till att man söker sig till YouTube är att titta på videos för nöje och underhållning. Därefter för att titta på instruktionsfilmer och som tredje anledning att lyssna/titta på musik. Kvinnor tar del av träningspass i högre utsträckning än män, medan män däremot tittar på när andra idrottar i större utsträckning än kvinnor. Det är vanligare att yngre (8-19 åringar) prenumererar på kanaler på YouTube.

Att fler yngre tenderar att prenumerera på kanaler tänker jag dels kan bero på att de är så kallade “digital natives” och de är vana vid att ta del av och vara en del av communities online. Även om äldre generationer också generellt är tech savvy så är de yngre helt och hållet uppvuxna med det digitala. Det är mer sömlöst integrerat med deras vardag, liv och är en självklar del av deras uttryck av identitet och tillhörighet.

Facebook

På Facebook vill vi umgås digitalt med personer vi känner i första hand. Det vi gör mest är att gratulera varandra på födelsedagen och chatta med de vi känner. Som tredje anledning att söka sig till Facebook är att delta i grupper. Yngre generationer använder Facebook betydligt mer sällan än de övriga.

Det är tydligt att vi är ute efter mer direktkontakt med personer i vår relationsmässiga närhet när vi besöker Facebook. På något sätt känns det lite fint att den här kärnan som Facebook skapades ur från början (för att collegestudenter skulle kunna umgås digitalt) verkar leva kvar hos användarna i Sverige. Vi betraktar Facebook som en kanal där vi kan umgås med nära och kära digitalt. Det kommer att bli intressant framåt att se hur den inställningen kommer att utvecklas ju mer plattformen utvecklas. Vi har sett mycket kritik från användare att man ser mer och mer rekommenderat innehåll och mindre från de man känner. Vilket går i klinsch uppfattningen man har av kanalen. Alldeles nyligen har Meta också släppt fler funktioner för att locka fler kreatörer till Facebook, vilket ytterligare kan komma att späda ut flödet med innehåll från andra än de vi känner. Vi får se hur utvecklingen ter sig.

Instagram

När vi besöker Instagram anger vi att vi gör det för att titta på inlägg i flödet. Vilket är intressant då flera i min egen “internetbubbla” säger att de knappt orkar scrolla i flödet längre, utan mest kollar på Stories. Att titta på Stories kommer som anledning nummer två i rapporten, så det låter väl rimligt ändå att det kan stämma. Intressant nog är den tredje anledningen att besöka Instagram att själv lägga upp inlägg. Det är alltså närmare hälften av alla som använder Instagram som också själva publicerar innehåll på plattformen. Det här var jag inne på redan helgen innan rapporten kom och delade ett lustigt klipp på min story där Gary V raljerade om att man klagar på att algoritmen är ute efter en. När rapporten kom i tisdags lade jag ut det på min story just för att lyfta poängen igen att det är många fler som bidrar med innehåll nu. Därför är det också svårare att få uppmärksamhet. Algoritmen är inte ute efter dig (den bryr sig inte om dig personligen). Konkurrensen är hårdare och algoritmen vill att innehåll genererar uppmärksamhet från användarna. Om ditt innehåll inte levererar det till den, ja då kommer den inte heller att pusha ditt innehåll framför fler ögon.

Svenska användare av Instagram anger att de inte själva lägger upp Reels nästan överhuvudtaget: bara 3%. Medan 25% anger att de tittar på Reels. Det här skulle kunna innebära möjligheter till outnyttjad uppmärksamhet. Men eftersom ditt innehåll ställs mot allt innehåll som publiceras globat, så tävlar du inte bara mot svenskarnas reels. Alltså: bara för att svenska användare av Instagram anger att de inte själva lägger upp Reels, innebär det inte nödvändigtvis att det är enklare att nå ut med reels. Däremot kan det finnas uppenbara hål att fylla i marknaden för just innehåll på svenska när det kommer till reels.

Snapchat

Anledningen till att man använder Snapchat är i stort sett samma som varför man använder Facebook: för att kommunicera med personer man känner och följa vänner och familj. Det största som skiljer plattformarna åt är demografin. Det är mycket vanligare att 90- och 00-talisterna söker sig till Snapchat. Som sagt: dinosaurierna använder dinosaurieplattformarna.

Man har också frågat om man följer företag och varumärken på Snapchat, vilket man inte frågat om någon av de andra kanalerna. Synd tycker jag, för det hade varit intressant att veta. Men som man kanske kan gissa sig till när man läst den främsta anledningen till att man söker sig till Snapchat, så är det väldigt ovanligt att man följer företag och varumärken på plattformen.

TikTok

Nu blir det lite spännande här: för till skillnad från Facebook och Snapchat, går man till TikTok för att ta del av videos från användare man inte känner och kändisar. På Instagram har man inte specificerat frågan huruvida det är inlägg och stories från folk man känner som man vill titta på eller inte.

Det är också en större andel (25%) som anger att de går till TikTok för att titta på videos från företag de följer (vi kommer att återkomma till just det är med att följa företag och varumärken längre ner).

Inte jättemånga av svenskarna postar själva videos på TikTok, men precis som med Reels innebär det inte nödvändigtvis att det är enkelt att nå ut. Man behöver isåfall titta på hur postandet av egna videos ser ut globalt. Men generellt så är det ju så när det kommer nya plattformar att majoriteten bara konsumerar innehåll, medan ett fåtal är early adopters och skapar och postar själva. Jag tror aboslut att om du kan röna en stor skillnad mellan hur många som konsumerar mot hur många som själva postar, så kan där finnas plats att ta mot mindre konkurrens.

LinkedIn

På LinkedIn är det mest tjänstemän och privat sektor som hänger. När man besöker LinkedIn är det för att ta del av inlägg i flödet, marknadsföra sig själv eller söka efter platsannonser. Men andelen som bara tittar är 69% jämfört med ynka 9% som också skapar inlägg själva. På tal om glapp mellan konsumerare vs kreatörer så kan det alltså finnas en hel del ögon att vinna på LinkedIn. Om det är där du har din målgrupp.

Något som jag tycker är intressant är att den anledning som minst anger till att besöka LinkedIn är att söka efter potentiella kunder och snäppet över hittar vi att söka potentiella kandidater till en tjänst. Eftersom LinkedIn i första hand är en professionell plattform som många använder som CV och för att söka platsannonser verkar det underligt att nästan ingen anger att de är där för att göra business. Jag kan tänka mig att det här blir en klassisk tankemiss när man ska uppskatta och ange själv vad man gör och varför man besöker plattformarna. Man tänker “för att läsa inlägg”. Men varför gör man det? Gissningsvis för att nätverka och därmed i förlängningen: göra business.

Interaktion med företag och varumärken på sociala medier

Det är bara 4 av 10 som anger att de följer företag och varumärken i sociala medier. Det är vanligare bland yngre generationer och 90-talister följer företag och varumärken i större utsträckning än andra generationer. Men även 80- och 00-talisterna följer företag och varumärken, främst på Instagram.

Återigen vore det intressant att veta varför de här generationerna följer företag och varumärken. Och även varför äldre generationer inte gör det. Jag tror att det till viss del handlar om att yngre generationer tenderar att vara mer värderingsstyrda och vill “hålla koll” på varumärken de gillar. Det är viktigt för dem att varumärken och företag står för något, har en bra värdegrund och jobbar med community. Dessutom återspeglas säkert också att de här generationerna är mer uppvuxna i det digitala landskapet än de äldre. Att äldre generationer inte följer företag och varumärken i lika stor utsträckning innebär inte att de nödvändigtvis är ointresserade av dem, men det faller sig inte lika naturligt som för de yngre – som också spenderar mer av sin tid online än äldre.

Knappt 1 av 10 anger att de följer företag och varumärken på YouTube. Vad kan det bero på? Jag tänker att det dels kan bero på huvudanledningen till varför man söker sig till YouTube: för att titta på underhållning. Företag är helt sonika inte bra på att underhålla på YouTube.

00-talisterna följer företag och varumärken på TikTok i betydligt större utsträckning än andra generationer. Men de är också de som använder plattformen mest i allmänhet. I övrigt är det vanligast att man följer företag och varumärken på Instagram, därefter kommer Facebook.

Egentligen kan man inte dra för stora slutsatser kring något av detta, eftersom det precis som i fallet med TikTok, är just de som använder plattformarna mest som också är de som följer företag och varumärken. Så att dessa siffror följs åt är inte alls förvånande och jag skulle vara försiktig med att dra slutsatser kring huruvida användare generellt tenderar att följa företag och varumärken i högre eller lägre utsträckning över plattformarna.

Möjligheter för kreatörer och marknadsförare

  • Det vore spännade att veta vad det är för innehåll man är ute efter att ta del av när man besöker plattformarna. Idag frågar man bara om det när det kommer till YouTube.

  • Idag anger svenska internetanvändare att man inte följer företag på YouTube i någon vidare utsträckning. Finns det en lucka för företag här att kliva in i? De främsta anledningarna till att vi går till YouTube är för att bli underhållna och titta på instruktioner, att lära oss något. Hur kan du som företag tillgodose de behoven med innehåll?

  • Det går inte att definitivt säga att svenska internetanvändare generellt tenderar att följa företag och varumärken någon plattform i högre utsträckning än någon annan. Det handlar snarare om var vi spenderar vår tid.

  • Till viss del har vi fått information om vilka drivkrafter och motivation det är som gör att vi söker oss till olika plattformar. Det kan vi fortsätta utforska genom att testa olika tonalitet på innehåll i de olika kanalerna som tilltalar det behov användaren har. Är man ute efter något familjärt? Vill man bli underhållen? Är man kunskapstörstande? Ju mer raffinerade vi som användare blir desto större utmaningar står innehållsskapare för. Men det är väl också det som gör det spännande?

  • Det är en bra början, men ta reda på mer information om din målgrupp! Genom att skapa hypoteser och testa dig fram. Om du kan få fram mätpunkter och data på hur din målgrupp interagerar, utan att du frågar dem rakt ut, kommer du ha möjlighet att börja röna omedvetna beteendemönster och preferenser hos dem.

  • Att bygga ett community runt sitt varumärke blir viktigare och viktigare. Vi vill känna tillhörighet och visa vilka vi är genom vilka varumärken vi interagerar med. Du behöver ha en story och något för målgruppen att ställa sig bakom.

Vad har du för tankar krign Svenskarna och Internet? Eller kanske om internet i allmänhet?

Hela rapporten hittar du här.

Publicerad den Lämna en kommentar

Spännande nyhet från Google: Question Hub!

Känns det svårt att komma på nya fräscha innehållsidéer och hitta frågor som andra inte besvarat än? Well, nu har Google börjat introducera en ny resurs de kallar för Question Hub. Den är inte lanserad i hela världen än (i skrivande stund är det bara USA, Indien, Indonesien och Nigeria som har tillgång till verktyget) – men jag är taggad att se hur det kommer att vara när det släpps till Sverige. Vem vill INTE ha innehållsinspiration som aktivt söks efter liksom?!

Vad är Question Hub?

Tanken med Google Question Hub är att de skapar en bank av frågor som användare söker svar på via Google, men som inte får tillräckligt bra svar. Här finns alltså en stor möjlighet för dig som innehållsskapare att hugga någon av de här frågorna och skapa nytt, värdefullt innehåll! Som dessutom folk aktivt söker svar på.

Men, varför skulle Google vilja ge bort all den här informationen kanske du tänker nu. Google vill förstås utveckla sin prosukt och göra den ännu bättre. Question Hub är ett sätt för dem att göra det, eftersom sökresultat är deras produkt. Om du skapar bättre innehåll som ger deras (och din) målgrupp bättre resultat blir deras produkt bättre. Och förhoppningsvis även din, så länge du håller dig till ämnen som din målgrupp ställer frågor om.

Enkelt att använda

I den här videon får vi se lite hur det ser ut inuti Question Hub och hur man kan tänka när man söker efter frågor. Det gäller att hitta en gylle linje mellan att vara specifik, men inte föööör specifik. Det blir intressant att se hur bra det kommer att funka och hur bra det kommer att vara på svenska. Eller om vi kommer få mer ut om vi söker på engelska. Det vore väl inte helt oväntat eftersom sökvolymerna på engelska är oändligt mycket större.

Jag gillar att det finns en spara-funktion vid frågorna som man hittar. Då kommer det vara enklare att få till ett arbetsflöde där man researchar nya ämnen, sparar dem och sedan planerar in skapandet av dem i sin innehållsplanering.

Du kommer också att kunna lägga till länken till det innehåll man skapat in i Question Hub och se där hur det presterar.

Inblick i faktiska beteenden

Den här typen av inblick i hur människor interagerar med tjänster på riktigt är kittlande intressant tycker jag. Det är ofta en utmaning när vi försöker lära känna våra målgrupper att vi inte riktigt får bra svar. Ofta påverkas svar på frågor och beteenden av diverse olika faktorer (man vill vara snäll, vågar inte vara helt ärlig, biases och så vidare). Med en sådan här resurs så kan vi kanske få svar på vad det är vår målgrupp googlar när de ligger sömnlösa om nätterna, vill bli roade eller känner sig inspirerade.

Personligen tycker jag att det kommer bli spännande att utforska den här funktionen mer när den kommer hit. Om jag står på väntelistan? Det kan du skriva upp!

Publicerad den Lämna en kommentar

Med familjen i Hemavan

Det kan vara för att det börjar vara många veckor sedan jag såg skymten av fjällen, men det slog mig att jag inte berättat om sommarens besök med familjen i Hemavan! I juli tog vi och packade bilen full och styrde kosan mot västerbottensfjällen. Med oss hade vi också vår vän Joel från Stockholm. Jag satt fram och min man körde första biten, vår 4 åring Signe och Joel sov innan vi kommit till Granö. En gullig syn!

Varje gång jag kör mot fjällen och de första topparna börjar skymta spritter det till i bröstet. Uppspelt och lugn på samma gång. Av nån anledning känns det som att komma hem, trots att jag aldrig bott ens i närheten av fjällen (vilket förstås är relativt haha, men 4 timmar bort minst). Jag vet inte om det beror på att jag får ”rosa glasögon” på mig och min känsla påverkas av alla fina minnen och upplevelser jag har från besök till fjälls. Förmodligen. Men så får det väl vara tänker jag. Det är en fin känsla som jag inte vill förstöra genom att dissikera den i molekyler, istället låter jag den uppfylla mig.

Ingen solskenshistoria

Vi har hyrt ett parhus via AirBnB och när vi närmar oss Hemavan börjar vi leta efter adressen. Det finns ingen, haha! Men det finns en vägbeskrivning som vi följer upp längs slingriga vägar. Till slut ser vi huset som vi känner igen från AirBnB, men blir konfunderade en kort stund över hur vi ska ta oss dit. Det är nämligen lite av en byggarbetsplats och vägen var bitvis avstängd. Jag vet inte om det bara var en händelse att en av maskinförarna skulle åka en annan väg fram till huset, men vi kunde iallafall följa efter och komma fram. Huset låg längst upp i ett parhusområde som bevisligen var i en expantionsfas. Men utöver byggarbetarna var området lite av en spökstad. Inte en människa såg vi till. Det kändes underligt, jag hade trott att fler skulle vara ute och njuta av juli i Hemavan.

Samma kväll planerade vi var vi skulle vandra de kommande dagarna. Vädret såg tyvärr inte så värst lovande ut: mest moln och i värsta fall regn. Vilket i sin tur ofta för med sig att man inte har så bra sikt. Eftersom vårt hus låg så himla bra till med en stig bakom huset som knöt samman med både Kungsleden och Drottningleden bestämde vi oss för att gå så lång vi kände för längs Kungsleden dagen därpå.

Mot Viterskalsstugan

Mycket riktigt möttes vi inte av någon strålande sol morgonen efter, men vi var vid gott mod och hade inget särskilt mål förutom att komma ut och se oss omkring. Vi var beredda på att anpassa oss helt efter både väder och vår yngsta gruppmedlem. Redan ungefär 50 meter från huset välkomnades vi av den här utsikten:

Det är blött och myggigt innan vi kommer förbi trädgränsen. Väl uppe fläktar en fuktig vind och håller myggorna borta. Vi går genom skidbacken och förbi Hemavans gondol. Här möter vi några MTB-cyklister och ett par andra vandrare. Men på det stora hela är det väldigt lugnt på leden. Signe åker i sin bärryggsäck och underhåller med både historier och sånger. Det gör mig glad att hon gillar att vara ute på expeditioner tillsammans.

När vi gått ungefär 5-6km klättrar vi upp på en liten avsats för att fixa lunch. Molnen hänger lågt så vi ser inte så bra, men vi tippar på att det ska bli fin utsikt här, om molnen behagar lätta en minut eller två!

Hemavan med familjen

På menyn stod färsk pasta med pesto, soltorkade tomater och Västerbottensost ackompanjerat av en kåsa rött. Alltså så sinnessjukt gott det smakar ute! Rejält med mat, goda smaker och sälta. Kan hända att vinet blev lite väl kallt i den ruggiga julidagen, men ändå, guldkant!

Vi stämde av hur vi kände. Skulle vi gå en bit till och sen ta lite kaffe och gifflar? Jo men det ville alla. Så vi knatade på ett par kilometer till innan vi stannande för kafferast. Jag älskar sådana här turer, som är korta och lättsamma med många stopp. Mycket livsnjuteri!

Corgi i fjällen

Efter kaffet vände vi hemåt mot stugvärmen igen. Det blev en ganska rejäl dagstur för oss fyra plus fjällcorgi till slut, jag tror vi landade på runt 12km. Kvällen spenderades med soffmys, god middag och fina samtal vänner emellan.

Bortanför Hemavan

Dagen efter planerade vi att åka en bit bort från Hemavan ungefär 30 minuter mot Norge. Det regnade en del så jag tog faktiskt inte med mig kameran på den turen. Turen gick från Lill-Uman till Mjölkbäcken men vi gick inte hela leden. Vi var rätt så möra från strapatsen dagen innan så när en bäck som skulle innebära ett ganska djupt vad bestämde vi att slå läger, äta lunch och sen vända om. Det var en fin och lättvandrad stig som jag blev väldigt sugen på att springa framöver!

Publicerad den Lämna en kommentar

Att skrika högst genom content marketing

close up of human hand

I begynnelsen av content marketing var det inte lika högljutt på internet som det är idag. Det gick att vara den som ”skrek högst” genom att vara den som producerade mest innehåll. Idag är den strategin tuffare att leva upp till med både sanslöst mycket mer nytt innehåll per dag som publiceras – och högre krav från användare. Vi lärt oss att ignorera den bröliga personen på festen som vi inte vill umgås med.

Allt är kanske inte Instagrams fel

Trots att vi idag spenderar mer tid än någonsin med att konsumera innehåll finns en gräns. Om alla dessutom producerar mer och mer innehåll som är väldigt likadant borde rimligen efterfrågan, om inte nu så såsmåningom, minska.

Tittar vi på Instagram som exempel, där många upplevt att räckvidden minskat dramatiskt, är den mest populära teorin vad det beror på att algoritmen har förändrats. Det har den förvisso har, men mängden innehåll som publiceras på plattformen ökar också. Du har alltså fått fler konkurrenter som slåss om användarnas uppmärksamhet. Och det kommer inte att förändras inom någon förutsägbar framtid.

Kommer en innehållspeak?

En ekonomiterm som kan illustrera det här är ”law of deminishing returns”, som kort sagt betyder att alla strategier någon gång når en brytpunkt där mer input inte genererar mer output. Applicerar man det i kontexten innehåll så skulle det alltså innebära att vi någon gång kommer att nå en punkt inom content marketing där att bara skapa mer innehåll inte automatiskt genererar fler ögon på vårt företag och/eller produkt.

Som jag nämnde i exemplet med Instagram, så är det här redan en realitet tror jag. Det räcker inte att bara göra mer. Vid det här laget behöver fler aspekter utvecklas och förfinas för att få genomslag. Högre kvalité, roligare, smartare, mer kreativa. Det här kan vi dessutom läsa om direkt från Meta, som i den här artikeln beskriver just hur originalitet kommer att premieras framöver. Marknadsföringsguru Sara Öhman beskrev det i sin analys i Facebookgruppen Digital marknadsföring med Tony Hammarlund som att vi hamnat i en ”härmarkultur” nu där alla gör samma saker och användarna slutar engagera sig. Fråga är om det kommer att räcka med mer kreativt innehåll för att vi ska börja engagera oss i innehåll igen? Jag tror att vi människor vill bli underhållna och vi dras automatiskt till kreativitet, humor och tillhörighet – så varför inte.

Uppdrag: hitta det blå havet av innehåll

Så borde vi kanske bara ge upp på innehåll helt och hållet? Nej det tycker jag inte. Men däremot behöver vi titta på vad vi som innehållsskapare skapar innehåll om och hur vi kommunicerar. Efter ett tag mättas efterfrågan på en viss typ av innehåll, när samma frågor besvaras om och om igen, på samma sätt utan innovation. Här behöver man som innehållsskapare (eller som du hellre kallar dig marknadsförare) sätta sig ner och undersöka hur ”innehållsmarknaden” ser ut, precis som man gör när man skapar en affärsplan. Var finns hål i marknaden för mig att fylla?

En modell att testa är ”Blue Ocean Strategy” (Chan Kim & Renée Mauborgne) som går ut på att analysera nuläget på marknaden och se vad som saknas. Tanken är att man på såvis skapar sig lite av en egen arena att spela på, med ingen eller betydligt färre konkurrenter.

Med detta som grund kan vi titta på vilka stories, berättelser, vi kan dela för att placera vårt företag på den position som vi önskar. Om vi som jobbar med digital kommunikation och innehållsskapande ska hålla oss ifrån utbrändhet behöver vi titta mer på analyserna och dra insikter från dem. Som jag skrivit om förut måste vi intressera oss för människor, behov och beteenden. För det är inte hållbart att bara producera i rasande takt för att försöka vara den som skriker högst på berget av kvantitet.


Läs mer på temat

Content Shock del 1 & Content Shock del 2 (inte världens nyaste inlägg, men fortfarande intressanta!)
6 reasons why more content isn’t better
Brainy Business: Scarcity
Blue Ocean Strategy