Uppsatsweekend i Umeå

Inför slutetappen av uppsatsen (det är fyra!! veckor kvar!) hade jag planerat in en weekend i Umeå för att tillsammans med mina uppsatskumpaner kämpa oss genom ett vägskäl i skrivandet. Två dagar spenderades framför whiteboardtavlor där arbetsprocessen såg ut ungefär: skriv upp massor av ord som ska formuleras till en klok frågeställning, stirra på tavlan ett tag, sudda ut allting och börja om, skriva nya ord, stirra igen, vara lite oense om vad det är vi håller på med (eller borde hålla på med), sudda ut och skriva om. Varv efter varv höll vi på, tills vi faktiskt kom fram till någonting vi alla kunde enas om var rätt riktning. Som tur var åts det också goda middagar och pratades om roliga allsköns saker. Jag var inneboende hos Sanna och Kim, en vistelse som kunde liknas med hotell! Frukostbuffén var otrolig!

Vi hade även planerat att åka ut till Skeppsvik för att fota natthimmel och vintergatan natten mellan söndag och måndag. Allt var verkligen planerat in i minsta detalj, korv för grillning var inköpt, ved för ledning likaså och molnen skulle inte komma in förrän solen gick upp. Under hela bilfärden satt vi och ojade oss över att stjärnhimlen var så himla vacker, mängden stjärnor som syns med blotta ögat när det är riktigt mörkt runt om är så himla fin! Men vi hann knappt packa ur bilen när vi kom fram förrän molnen hade kommit och återtagit hela himlavalvet, flera timmar innan de skulle kommit! En otrolig besvikelse förstås, men tyvärr kan jag inte styra över molnens framfart. Men det blev en trevlig natt ändå med korvgrillning och många övertrötta skratt i skenet av brasan.

_DSC6426

_DSC6437

Jag har planer på att ge vintergatan ett nytt försök till helgen. Men som det ser ut nu kommer hela himlen vara inbäddat i ett tjockt molntäcke även då. Vi får se helt enkelt! Än är det några dagar kvar som kan komma med förändring!

Avsaknaden av tystnad

Det slog mig ganska snabbt när jag började gå omkring i de små skogarna i området där jag bor, att det aldrig är tyst. För mig som är uppvuxen intill skogen i Dalarna och som tillbringat mycket tid där både till häst och till fots var det här något helt nytt. Jag är van vid att om jag går upp i skogen så blir det tyst. Jag kan höra träden knaka i stammarna om det blåser lite där uppe i trädkronorna eller höra hur torr mossa knastrar under mina fötter. Väldigt rogivande och tillåtande tillvaro, där ute, ensam, har jag tid och ro till att tänka långa tankar (de långa tankarna är mycket bättre än de korta. Men jag ska skriva om det i ett eget inlägg).

Det jag istället hör när jag går i skogen nu, är det konstanta bullret av trafiken från diverse motorvägar, ungar som skriker, tåg som rusar fram och tillbaka eller nya byggnadsområden. Det går inte att fly från stadens inverkan på mig, inte ens genom att gå till skogs. Jag försöker hitta på lite olika sätt att hantera det här, exempelvis tänkte jag att “okej, om jag inte kan få tystnad så kan jag ju lyssna på en pod jag tycker om, En underbar pod får det bli!”. Så med Clara och Erikas röster i huvudet gick jag ut till skogs för att ta en promenad bara för att inse att det inte alls hjälpte… Visst, nu kunde jag fokusera på att lyssna på podden, men bakom den hördes fortfarande bullret och alla andra ljud, som inte hör skogen till….

Att konstant höra bilar och människor är oerhört stressande. Jag upplever mer och mer att jag blir sämre och sämre på att tänka hela tankar och konstant ljud utifrån lägger sig som en blyfilt över alla mina sinnen. Det är minst sagt ovant att vara en landet-personlighet och bo i stan.

_DSC4599

 

Photopills för Android

Som jag har väntat och längtat efter denna dag! Nu har Photopills kommit i en beta-version till Android.

Photopills är ett verktyg, en app, som man kan använda när man vill planera sina fotoutflykter. Både nattliga och dagliga. Appen visar solen och månens bana med hjälp av AR på den exakta plats där du befinner dig. Alltså: om du exempelvis vill planera att fotografera vintergatan på en plats som du gillar, så kan du åka dit och reka på dagtid (mycket bra att göra, med eller utan app!) och då använda appen och se hur vintergatan kommer att stå vid olika klockslag! Eller om du vill fota gryning eller soluppgång så kan du planera det och se solens bana och så vidare.

pills

Appen har tidigare bara funnits för iOS men så äntligen, nu finns den för Android! Jag har precis laddat hem den och har bara testat den lite snabbt, men hittills fungerar den kanonbra, trots att det bara är en beta-version. Det är väldigt kul och jag misstänker att jag kommer att skriva om den här appen flera gånger när jag utforskat alla funktioner mer.

Tips! Photopills har mycket godis att ta del av på youtube, kolla in deras kanal Photopills

Vad för kvinna är jag?

Jag är en kvinna som tycker om att hugga till ved till perfekt storlek till elden jag ska göra upp på utflykten i skogen. Jag är en kvinna som tycker om att lyfta och dra i tunga saker på gymmet, sådär så att jag måste förvränga mitt ansikte till oigenkännlighet för att orka med vikten. Jag är en kvinna som tycker om en mjuk klänning och strumpbyxor. Jag är en kvinna som tycker om att vara ute på nätterna och fotografera. Jag är också en kvinna som har alldeles för höga krav på sig själv, som när trycket blir för hårt har lätt för att gå sönder och som lite för ofta går i sådana där klassiska kvinnofällor. Jag är både stark och bräcklig. Allt det här sammantaget gör mig till den jag är, och jag tycker om mig. Jag vill ha hela mig! Med hull och hår.

_DSC6058_v2

Galaxen vi bor i

Jag skulle gissa att ganska många av er har sett dessa otroliga bilder på vår egen galax, Vintergatan. Det är ofta storslagna vyer över berg, öknar eller knasiga stenlandskap. Det är inte heller helt ovanligt att det står en person någonstans med en pannlampa som spanar drömskt mot skyn. Det är svårt att låta bli att fascineras över dess bilder, det är ju helt otroligt mäktigt! Och som ”nattfotofantast” så vill jag ju förstås lära mig att ta och efterarbeta den här typen av bilder själv.

Förra året i september, när jag egentligen var ute efter norrsken, tog jag några bilder runt om på natthimlen (lite i affekt ska erkännas) och hittade till min tröst vintergatan och delar av dess kärna. Det här var helt oplanerat och innan jag fastnat för idén att fota vintergatan, så kompositionen och försöket att ta själva bilden är ganska halvhjärtad. Men det är ändå de bilder som jag har haft att jobba med nu när jag, i TIMTAL, suttit framför artiklar och youtube för att försöka jobba med mitt sätt att efterbehandla den här typen av bilder. Jag blir ofta lite för ivrig när jag varit ut och fotat, alltså jag vill se hur det kommer bli när det är klart på en gång. Men jag försöker lägga band på mig och låta bilderna växa fram över tid. Att låta bilder mogna tycker jag generellt funkar bäst för mig, i min bildbearbetningsprocess.

De här två bilderna är tagna vid samma tillfälle, lite olika utsnitt och så. Men det som är av intresse här är hur olika efterarbetade de är. Till höger syns vintergatan mycket tydligare och jag tycker om färgerna bättre. Det är alltid roligt att se att det lönar sig att lägga ner massor av timmar på att öva på bildbearbetning!

Vårens första dag

Igår var det första mars, alltså den första dagen på den första vårmånaden och i och med det tänker jag börja glädja mig åt att våren är på väg. Jag är av bestämd åsikt att det borde vara vinter fram till första mars, jag tycker inte att det är glatt när gräset börjar komma fram redan i februari. Det är ett sjukdomstecken från naturen, det ska vara VINTER då. Jag vill ha vargavinter fram till mars för att sedan börja höra hur det droppar från taken och dikena fylls med vatten i mars och april.

Tillsammans med en ny månad kom också ett finfint norrsken! Jag jagade med mig min kompis Caroline ut till Värmdö för att för första gången sedan september jaga norrskenet. Jag gav liksom upp det ganska rejält när vi flyttade från Umeå. Det kändes inte kul längre helt enkelt, att den natthimmel som jag är ute efter är så otillgänglig här gjorde mig deppig. Men igår kände jag att det fick vara nog med skärmtid och var bara tvungen att komma ut ett par timmar. Vi tog bilen ut till Värmdö och jodå nog syntes en svag dimma av ljus i nord/nordöstlig riktning! Redan där tyckte jag att det var väldigt glatt och skoj och mysigt, men när vi precis tänkte packa ihop för att molnen började komma så pangade norrskenet till och gav oss en finfin show!

_DSC6300